sillig

Sebastian låser in sig för att slippa fira jul. Han vill därför ursäkta det dåliga flödet här på bloggen. Får Sebastian tid kommer han kanske skriva ett par rader, men annars har bloggen julledigt. Gillis tycker för den delen att julen ska firas med släkt och vänner, och inte alls sittandes framför en dator.

puss och kram, julegran.

Sebastian har en del funderingar. Gillis gör inte så mycket mer än att dricka glögg, så vi kan låta henne vara idag.

Igår satt Sebastian och bajsade på en väns toalett. I brist på annat att göra analyserade han rummet han befann sig i. Där fanns tanborstar, hudkräm och andra vardagliga ting. Det som fick Sebastian att börja fundera var en stor blågul handduk med det svenska fotbollslandslaget på. Tanken slog Sebastian hårt. Tänk er att torka sig med 22 stycken fotbollsspelare!

En del som gillar fotboll tycker även om att slåss. Det har Sebastian förstått när han har läst tidningen, tittat på TV eller pratat med bekanta. Hårda killar som gillar att slåss. De hatar ofta allt som är lätt att hata. Smarta människor, politiker, bögar och andra personer som utmärker sig.
 Just bögar är intressant tycker Sebastian. Självklart får alla som vill tycka illa om bögar. Det är lite av en rättighet att tycka som man vill. Men just dessa fotbollsfans som ska "nita varenda jävel" är fascinerande. Alla tycker det är status att heja på ett visst lag, och att visa vilket lag man hejar på. Det ska gärna hejas överdrivet med kaffemuggar, väggur och annat bevismaterial.
 Men just handukar känns väldigt fel. Det är en sorts dubbelmoral över att gnida sin favoritspelare mot sin nakna kropp. Det är väl bögigt om något är? Har inte Sebastian en poäng här? Hårda huliganer som efter kvällens slagsmål går hem, duschar av sig och torkar av penis med Henke Larsson. Det är något som inte stämmer helt enkelt.

Nu ska Sebastian vika Gillis tvätt.

Julfest på Öijared!

Festen är bokad!

Gillis ligger nöjd och småfiser i soffan. Hon säger att "dom bara råkar komma ut", men egentligen beror det på att hon ätit för mycket skumtomtar. Idag fick nämligen Gillis det glädjande samtalet från Öijared Golfklubb. De bekräftade hennes bokning gällande personalfest den 27/12. Det blir julbord med gratis dryck till maten. Sedan får alla som vill chansen att bada i den natursköna inomhuspoolen, och vill man hellre sitta i baren och dricka gott så är den öppen för alla.

Det kostade hela budgeten plus 200 kronor per/pers. Men det får kosta lite när all personal ska ha roligt och visa sina rikgtiga jag. Det är nämligen vad personalfester ofta bjuder på! Vinberusade kvinnor som fnissar åt den enda snygga killen på arbetsplatsen och goa gubbar som pratar strunt på göteborgska.

Utöver det fick Gillis idag ett brev om att hennes asiatiska panda dött av matförgiftning. Det var inte en lika glad nyhet som den ovan, men vår mamma hade ändå börjat tröttna på att skänka pengar till pandan. Som tröst bockade hon av panda i djurskådarboken. Något var hon värd efter all välgörenhet.


Hundar tål sällan choklad. Kanske är det samma sak för pandor?

Gillis njuter fram Leilas jul, där huvudpersonen Leila bakar julegott. Hon är som förstelnad framför Tv'n och Sebastian vill inte berätta om Gillis när hon är på det humöret.

Sebastian listar det äckligaste sakerna vi (förhoppningsvis INTE) tuggar på under jul:

1. Allt tyskt "julgodis":   FIkon och andra torkade frukter blandas ner i söta, mjuka kakor. Fruktansvärt äckligt. För er som inte smakat behöver resan efter det tyska snasket inte alls bli lång. Knappa in närmsta Lidl på GPS'n.

2.  Sylta. Är det någon som vet vad som är i sylta? Jag gjorde sylta en halv vinter en gång. Det var ett vidrigt jobb.

3.  De där gröna marmeladbollarna som jag inte minns namnet på. Stora med socker på. Helt fruktansvärda.

4. Chokladbitar med likör i. En riktigt dum idé.

5. Ischoklad. En billig och godkänd lösning för mammor som försöker slippa undan med att betala för köpechoklad.

Den här listan skulle kunna bli fruktansvärt lång. Sebastian skulle även kunna lista äckliga saker som människor faktiskt äter på jul. Men så tänker han på att han tappat en del läsare sedan det där inlägget om döda barn. Det verkar liksom onödigt att börja klaga över julmaten när målgruppen för bloggen är julmatsälskare. Nej! Han låter julefriden förbli och avslutar inlägget med ett leende!

Gillis ställer sig nu och kokar ischoklad. Det gjorde nämligen Leila på TV.

Efter ett längre samtal vid middagsbordet har Gillis förklarat vad som hänt. Vi skrattar alla fyra där vi sitter samlade. Carina, Gillis, Hampus och Sebastian. Gillis har överträffat sig själv igen.

I fredags gick Gillis hem efter halva arbetsdagen. Hon tog ledigt och skyndade hem för att leta reda på en skatt. Hon visade alla skattkartan och förklarade att hon mest skulle ut att leta som en rolig grej. Hon kom tillbaka samma dag för att sedan leta vidare på lördagen. Hon gav sig av och kom hem först nu. Oron har varit stor.

På Gillis jobb har ingen varit orolig. Inte heller hemma hos Carina har någon oroat sig. De visste vad Gillis hade i kikaren.
Det här hände egentligen:

Gillis åkte tidigt från jobbet på fredagen för att handla julklappar. Vissa hade hon redan handlat, men ett par stycken kvarstod att köpa. Så hon köpte de saknade klapparna och fick en lysande idé om att fira jul ute i naturen. Hon ritade därför en karta över ett område hon mycket väl redan kände till .Hon planerade att själv ta med klapparna dit för att gömma som en skatt för alla sina vänner. Det var dock tråkigt att vandra i skogen själv, så därför ringde hon Carina som sällskap. De har ändå kommit överens om att inte byta julklappar. Så de packade med tältet, vinboxen och köpte med en stor säck ved från bensinmacken.

Mitt i skogen hittade de den lilla grottan där Gillis själv ritade ut ett tecken vid ingången (det visste Sebastian inte om att Gillis låg bakom) och gömde klapparna inne i grottan. Mycket lurigt gjort av vår fantasifulla medelmamma!
 Efter att Carina och Gillis genomfört planen tände de brasa i grottan, slog upp tältet och drack vin halva natten.

Nu väntar alla som har klappar gömda i grottan på julaftons morgon. Det är nämligen då det bär av mot skogen. Julgröten kommer att kokas på plats och paketöppning sker inne i grottan. Efter det är planen att vandra hemåt för att fira vidare.

Hon är inte dum den där Gillis, eller hur?

Hon gick ut i lördags och har inte kommit hem än. Sebastian är riktigt orolig! Vi pratar givetvis om Gillis som gick på skattjakt tillsammans med Carina. Hon har försvunnit. Både Gillis och Carina har försvunnit.
Sebastian kan inte göra något åt saken. Han kan bara hoppas att de båda mammorna mår bra och snart kommer tillbaka. Hampus har dock tittat efter på vinden och insett att tältet är borta. Kanske har Gillis planerat ett litet äventyr, men glömt av att berätta det? Skulle så fallet vara är Gillis riktigt glömsk. Kanske vill hon lära sin son att berätta vart han befinner sig om helgerna?

Sebastian känner Gillis väldigt väl och vill ändå tro att hon har läget under kontroll. Jobbet har inte ringt och frågat efter henne, så kanske har hon tagit ledigt. Vi får vänta och se helt enkelt.

Sebastian tar helt över ratten idag med andra ord. Ingen Gillis - inga Gillishistorier. Sebastian vill givetvis inte styra skutan helt själv, utan är helt beroende av Gillis. Utan Gillishistorier - ingen Gillisblogg.

För att fördriva tiden tänkte Sebastian lista de bästa sakerna att köpa på lidl. Ingen rang, utan bara fem saker:

1. De frusna baguetterna med vitlök och andra örter.

2. Baconchips.

3. M&M-kopian (minns inte vad den heter).

4. Öl med nedsatt pris. Helst ett helt lock för hundra kronor.

5. Väldigt ironiska födelsedagspresenter/julklappar.



Här kan Gillis hållas gömd. Eller gömma sig. Vem vet?

Nu undrar en del kanske över skattjakten? Vissa kanske inte bryr sig så noga men läser i brist på annat att göra. Sebastian har lovat att leverera text och det löftet tänkte han hålla.
 Följande har hänt:
Gillis har hittat en ganska oseriös skattkarta. Sebastian har skrivit om hur det gick till. Gillis skulle ta en halvdag ledigt från jobbet för att leta. Inlägget snöade sedan in på Sebastians egna historier och han gav därför ett löfte om att berätta mer idag (fredag).

Runt tolv idag (fredag) tog Gillis tåget från jobbet. Hon klev av och insåg att snön föll ganska tungt. Hon traskade hem och såg en liten vildkanin vid en buske. Den bockades av i vanlig ordning. Väl inne i huset rullade hon ut kartan och ställde ljusstakar i varje hörn så att den skulle hålla sig utsträckt. Så gör man nämligen med skattkartor.
 Hon insåg att krysset var ganska stort i skala med kartan. Det skulle bli svårt att hitta det exakta stället, och mörkret blev ett hot. Gillis packade snabbt en liten matsäck. En festis och en polarmacka (dubbel) med skinka. Raskt promenerade hon iväg med kartan i handen.

Vägen att gå runt sjön är ganska uppfriskande, men tar samtidigt sin tid att vandra. Genom skog och snår färdades vår supermamma innan hon insåg vart hon hamnat. Hon tittade på kartan för att vara säker att hon kommit rätt. Framför henne höjde sig ett mindre bergstycke. Gillis undrade vad kartan menade med detta och började cirkulera runt berget. Hon tittade länge utan att se minsta tecken på en skatt...MEN! Som när hon minst anade det såg hon ett litet tecken ritat på en av stenarna vid berget. Gillis tittade noga och funderade länge på vad som menades med detta. Hon hann också inse att mörkret smög sig på och att hon var tvungen att ta sig hem.

Imorgon ska hon ta sig dit igen. Hon har bestämt sig för att fråga den äventyrslystne Carina.
Med andra ord så fortsätter historien. Dubbla mammor - dubbel spänning.

Idag hittade Gillis en skattkarta. Det låter förstås helt osannolikt och barnsligt. Ja, det låter lite som att Sebastian skulle ha hittat på det. Givetvis är det sant och Sebastian ska nu förklara hur det gick till.

Gillis tog en lång och skön promenad. Vassen gungade i vinden och vattnet skvalpade härligt. Rätt som det var såg Gillis en flaska med papper i. Den hade också en kork i hålet så att vattnet inte skulle läcka in. Flaskans största brist och finess är självklart hålet. Det läcker in och ut på samma gång. Genialiskt och samtidigt idiotiskt.
 Hon tog i alla fall hem flaskan och öppnade den. Pappret var ett linjerat A4 där någon uppenbart ritat gubbar vid kanten av pappret (tänk er pappret vågrätt). Hålen agerade ögon med glasögon och huvudformen var ganska kraftigt byggd. En stor dubbelhaka och en del valkar. Kartan i sig var inget vidare. Sjön som Gillis hittade flaksan i var utmålad lite halvhjärtat och skogen runt sjön likaså. Vår medelmamma tog i alla fall ledigt halva dagen imorgon (fredag för er som läser på fel dag) för att hitta skatten.

Sebastian tyckte mycket om att göra skattkartor som liten. Skatterna var alltid väldigt betydelselösa och impulsiva. Kanske ett munspel eller en ask tändstickor. Vad som hittades var oviktigt i jämförelse med att göra skattkartan.
 En gång för ett par år sedan raggade Sebastian på en tjej genom att göra en skattkarta. Han hade bakat kladdkaka som han la i en burk och gömde i lerum. Sedan ritade han en karta och satte upp på en offentlig annslagstavla. Ihopvikt förstås så att rätt person skulle hitta den. Det hela lyckades och tjejen hittade kartan. Visserligen hade tjejen pojkvän, men Sebastian hade inte mycket att förlora.

Nu är det dock inte Sebastian och hans kartor som är aktuella, utan Gillis nyfunna pappersbit. Hur det går avslöjas imorgon!

Christer lär vara en baddare på att ragga. Han är även en liten guldskatt hela han!

Gillis har fått en finne inuti näsan. Det kan hända alla människor när de minst anar det. Just nu, idag alltså, har det drabbat Gillis. Den liksom kliar hela tiden, och varje gång Gillis ska klia tillbaka gör den henne illa och får henne att känna smärta. Det är som att den lurar henne. "Majmaj måne, jag kan lura dig till skåne" ungefär. Sen när Gillis går på det så straffar den henne fysiskt för hennes dumma mänskliga beteende. En finne i näsan gör nästan alltid lika ont.

Sebastian har också haft en finne i näsan. Han har väl inte fått mer än tio finnar i sitt liv och de har försvunnit efter en dag eller två. Men han minns att den i näsan gjorde ont.
 Det är svårt att tänka bort smärtan i näsborren där finnen sitter. Sebastian tänker att även de tuffa vikingarna drabbades av onda finnar i ansiktet. Det kan omöjligt spelat någon roll att de var vana vid slagsmål och hårda tag när det kom till finnar i näsan. Det lär ha gjort lika ont på den tiden.

Som ni vet har Gillis haft svårt med julklapp till sin son. Nu ska han i alla fall få nya bärbara högtalare till ipoden. Det är en bra present som inte slår någon ipodinnehavande tonåring på fingrarna.   Men.    För att roa sig har Gillis också köpt ett matematiskt hjälpmedel till honom. Ni vet, som dom använder sig av i delar av Asien? Det är massor av pinnar och kulor. Ni förstår säkert. Gillis gillar att skämta till det.
 
Det är ett väldigt luddigt redskap att använda sig av. Både Gillis och Sebastian kan i vuxen ålder hamna framför en kulram och inte ha en aning om hur den används. Ofta slår vi bara lite på kulorna och tröttnar ganska fort. Men asiater verkar trivas med kulramarna. Fast inte alla förstås. Vi ska inte glömma alla hi-tec miniräknare (det är bara lite särskrivning) som faller de unga i smaken. På dem kan man nämligen lägga in olika spel och slå helt sjuka världsrekord ingen annan klarar av att slå.

Asiater hissar:
1. Elektronik
2. Tv-spelsrekord
3. Tv-spelslåtar på svårspelade instrument (alt. vanliga instrument, fast två stycken samtidigt)
4. Ris
5. Abakuser

Dagens ord: Abakus
Ett annat ord för en kulram helt enkelt. Lite mer klass, tyngd och betydelse helt enkelt.


Ein moderner abakus

Besvikelse är ordet. Det enda djur som varit framme och tittat var en liten katt. En sådan har Gillis redan bockat för. Katten var på köpet inte ens där för att spana in Gillis kiss, utan för att själv lägga en liten skvätt i andra sidan av trädgården.
 Nu är Gillis i alla fall på jobbet och klickar med datamusen. Det är ett frenetiskt klickande. Huvudvärken börjar smyga sig på igen. Gillis tänker på att halva veckan har gått och att hon till helgen ska ta det riktigt lugnt.

När chefen kommer in och frågar om hon snart är klar med hans dator väser Gillis tillbaka:
- Klicka själv då gubbjävel!

Men sedan tittar chefen på henne lite osäkert och Gillis lyckas vända på steken och får det hela till ett skämt. Det där var nära ögat!

Sebastian listar vad killar helst målar i snön med sitt urin:

1. Sitt namn (något som är knivigt om man heter Sebastian)

2. "Gubbar", som man säger. Huvuden med tre prickar och ett böjt streck till mun med andra ord.

3. Ett långt streck. Att gå och kissa samtidigt för att tävla med sina vänner.

4. Snedställd svastika. Hakkors a la hitler kort och gott.

5.  Upprepade cirklar.  Att mestadels bara  röra höfterna i  cirklar och kissa på samma gång.

Idag kissade Gillis i snön. Hon tycker det är så roligt när det blir gult. Det var ingenting hon planerat att göra, men fick en impuls när hon tog sin kvällspromenad. Hon tänkte även att kisslukten skulle dra till sig lite nya djur att bocka av. Vi ska även förklara att hon inte kissade ute på gatan, utan på sin egen trädgård. Hon har ganska skyddad insyn så grannarna ser inte vad hon har för sig.

Imorgon ringer klockan i tid med att solen går upp. Då tänker Gillis att det är störst chans att se något djur. Hon tycker även om att äta pensionärsfrukost (dvs kaffe och kanelbulle). Sedan ska hon somna om ifall hon kan. Annars blir det tidningsläsande, text-tvzappande och kanske en liten glimt på nyhetsmorgon. Huvudvärken har gått över och Gillis känner sig full av energi. Det är inte lika tuffa tider längre.

Sebastian besväras av trötta ögon och rastlöshet. Han behöver umgås med människor och planerar att göra det så mycket han bara kan. Då kanske hans trötta ögon vaknar till liv igen. Idag sa ett barn på Sebastians jobb att han har sett trött ut i två veckor. Det kändes sådär tyckte Sebastian, som har rivstartat och jobbat nästan tjugo timmar dessa två dagar som inlett veckan. Det kankse inte är så himla mycket, men Sebastian har aldrig tyckt om att jobba för mycket. Lagom ska det vara.

Dagens Gillistips:
Att vakna på morgonen kan oftast kännas tungt! Det stramar i kroppen och att resa sig upp är svårt. Därför är det viktigt att inte göra det för fort. Gillis brukar av den anledningen sträcka sig som en katt. Hon gör det först på rygg, sedan lite på alla fyra och sist av allt när hon ställt sig upp. Att låta lite som en katt gör bara känslan mer äkta. Katt med stort "K" helt enkelt!

Ikväll har Gillis ingen större lust. Huvudvärken är påtaglig och tabletterna hjälper inte. Hon äter vanliga värktabletter hela dagarna men har börjat ge upp. Hon känner ingen skillnad.
 Gran ska köpas också tänker hon. Hon Gillar att vara ute i god tid med sådant.

Granar är lustigt enligt Sebastian. Varje år släpar en större del av Sveriges befolkning in stora (kanske inte så stora) gröna träd i vardagsrummet. De står där och är vad träd allra mest mest. De doftar ganska gott men utöver det är granar inte så händelserika. Vi människor försöker dock roa oss så gott som möjligt med trädet. Det är lite som att umgås med en förlamad och döv kompis. Det blir lite ensidigt och förutsättningarna för ett längre förhållande är inte de ljusaste.

Men varje år lyfter vi in trädet och ställer det stabilt i en fot. Sedan tittar vi på det och inser antagligen att det står snett eller är lite mer glest på ena sidan än den andra. Efter det tänker vi att det måste göras något för att liva upp stämmingen. Vi pyntar granen med massa kulor och glitter. Ett tappert försök att "leka" tillsammans med trädet. Efter pyntandet känns det som att förhållandet fått en knuff i rätt riktning. Granen är ett toppenhusdjur.
 Sedan börjar det barra lite. Det är dock okej eftersom barrandet ligger i dess natur. Vi sopar undan som om det vore avföring från en kanin. För kaniner har lite mer rätt att bajsa inne än vad andra djur har. Varför det ligger till så går inte att svara på, men vissa frågor ska man helt enkelt bara låta bli.

När julen väl kommer är vi lite trötta på trädet. I ett sista tappert försök att liva upp stämingen samlas vi alla för att tillsammans dansa runt granen. Runt, runt i en ring. Fåniga rörelser och dragspel. Eller utan dragspel. Det varierar lite.

Gillis tycker inte Sebastian har en sund inställning till julen. Det håller Sebastian med om och flyr därför till Köpenhamn över juldagarna. Nästa år kommer han antagligen tillbaka och firar jul med sin släkt, sina vänner och granen. Allt han behöver är lite luft och utrymme.
Så får han absolut lov att känna efter att ha firat jul i hela sitt liv.

Kvällen avrundas med att Gillis tappar upp ett glas vin för att slappna av och kanske för att lyckas somna lite lättare. Imorgon ska hon upp tidigt och finns huvudvärken kvar vet hon inte vad hon ska ta sig till.
 Hon måste ringa massor av samtal angående julfesten med jobbet också...Tuffa tider just nu helt enkelt.



Ful eller kul?

Sebastian tänker på döda barn. Det låter väldigt hemskt att skriva så, men låt honom förklara tankegången.

Barn dör lite då och då. Det är sånt som händer och inget mer med det. Men barnen som dör hinner inte klart med allt i livet. Därför tänker Sebastian på hur det skulle vara om barnen fick vara med alla andra levande barn. Som en schysst grej bara. De kunde få gå i en speciell klass i skolan, bo i stora kollektiv eller kanske bara parkeras som hundar utanför mataffärer. Allt skulle fungera på så sätt att de döda barnen inte uppfattningsförmåga, inga känslor och inga fysiska behov. Mat till exempel.

Alla andra barn kunde få mer underhållande dagar i skolan. I matsalen kunde det kanske vara helt okej att kasta mat på döingarna. Under vintern skulle dock de döda barnen få övertaget under snöbollskriget. De känner ingen kyla och kan därför gå till vansinniga attacker. I slöjden kunde de döda svetsa utan skyddglasögon. Ja, som superdumma super människor ungefär. På Facebook skulle de döda barnen kunna skapa egna grupper och ange "död" som status.

Frågan är ifall föräldrarna till barnen skulle vilja ha det så? Det vet inte Sebastian svaret på. Men han tänker att det vore bra med lite döingar ibland oss. För att skära ner på själva kontrasten mellan liv och död. Att skapa en mer mild ton på ett sätt.
 Givetvis skulle det också vara okej att testa allt på de döda barnen. Vill man verkligen veta om gaffel i eluttag är dödsfarligt så har man sin döing till hands.
 När man sedan accepterat sitt barns död och känner att man är redo att gå vidare kan man lätt lämna ifrån sig barnet. Kanske på en sorts insamlingstation eller så.

Gillis har huvudvärk och försöker dämpa det med alla möjliga piller från medicinskåpet. Den har varit i hennes huvud hela dagen och driver henne till vansinne.

Gillis stal en cykel idag! Jodå, det är en sur sanning att bita i. Hon klev av tåget efter jobbet och insåg att systemet inte var öppet allför länge. Hon hittade en cykel som såg väldigt stulen ut. Hon hoppade på den och cyklade för att hinna inanför alkoholens portar. Hon lyckades.

Gillis köpte:
2 liter Vinglögg
1 flaska Martini
5 st Öl
5 st Cider

Det var tur att cykeln hade cykelkorg.

Nu i efterhand känns det inget bra alls. Hon går fram och tillbaka och försöker övertala sig själv att cykeln var stulen sedan innan.
 "Nej, men nej! tänk inte så nu. Den var nog stulen, ingen behövde den...Men tänk om någon står där utan cykel nu? Tänk om någon skulle passa en tid hos läkaren? Tänk om någon fått den av sin döda släkting?" osv. 
Gillis son Hampus säger åt henne att släppa saken. Han säger att det försvinner cyklar varje dag på stationen.

Det går inte att hjälpa nu...Eller? Kan hon kanske cykla tillbaka cykeln? Hampus säger att han ska till tåget senare och kan ta med cykeln för att lämna tillbaka den. Gillis förstår väl någonstans att Hampus själv kommer att stjäla cykeln, men då är det en handling på hans samvete. Gillis tänker att "aja, då får personen tillbaka sin cykel", men egentligen vet hon att det är lögn.

Hon häller upp en öl och lägger fötterna på fotpallen.

P.S Idag bockade Gillis för spindel i djurskådarboken. Den var ganska liten och satt i ett spindelnät på jobbet.

Som trogna läsare vet har Gillis bestämt sig för att börja skåda djur. Med andra ord så har hon tagit en vanlig skrivbok och skrivit ner så många djur hon kan komma på, för att nu börja bocka av alla hon ser. Hittills har hon lyckats bocka av daggmask, hund, katt, fågel och en ekorre. Det var första dagen hon på riktigt hade med sig boken, och känner sig relativt nöjd över dagens avbockningar. Det regnade trots allt ute, annars kunde hon kanske sett en fluga. Men med viss eftertanke så skulle sannolikheten att se daggmasken minskat  om det inte regnat. Då skulle hon kanske sett den sådär torr och knaprig. Det skulle vara en godkänd skådning, men masken skulle inte varit lika lång och underhållande.

Medan Gillis går för att dammsuga lite tar Sebastians tankar över. Han funderar över ordet avbocka. Det är ett väldigt fult ord som på köpet ser felstavat ut när man skriver det. Avbocka är ett alternativt ord för "bocka av", som för den delen är ett uttryck som är helt i sin ordning. Avbocka låter som ett sätt att avmaskulinera (ett ord Sebastian just hittade på) stora starka bockar. Alltså att man tar ett manligt bockdjur och gör det mer femenimt. Detta gör man med stor sannolikhet aldrig, men ordet avbocka fick Sebastian att tänka i de banorna.

Gillis kommer tillbaka lite skärrad och avbryter Sebastian. Hon berättar att hon under dammsugningen skulle göra rent under garderoben. Hon pausar i sin historia och ryser till. Sebastian ber henne att fortsätta. Hon frågar om han minns den där lilla musen som Marias katt dödade. Samtidigt som Sebastian nickar (han menar då att han minns det) så berättar Gillis att hon med dammsugaren just hittat musen igen. Den var död och alldeles kladdig. Som lös köttfärs med hår ungefär.
 Hon blev alltså tvungen, att med dammsugaren, suga upp det lilla kadavret.

Sebastian skrattar och klappar Gillis på axeln. Hon tittar på honom lite frågande.
- Nu kan du bocka för ett till djur för dagen, säger Sebastian och ler.
Gillis fnissar till. Hon går och hämtar boken. Ty döda små möss är inget att grubbla över.



Bock - Ett djur Gillis inte bockat av.

Kvällen till ära har spenderats med lite julstök. Fram med ljusstakar, gardiner och dukar. Julen är här.
Gillis hittade först inte sina gamla klassiska julgardiner, men fick en utmärkt idé som faktiskt gjorde sig riktigt bra. Hon hittade nämligen en rulle säckväv. Sånt material som tomtens säckar är gjorda av... Fritänkande och fantasifull tog Gillis fram nålen och tråden och sydde om till ett par lantliga gardiner. Nu är rumskänslan "på landet" och doften i rummet är Jultomten själv. Inte alls en dum idé med andra ord.

Sebastian är trött och jobbar för fullt den här veckan. Långa arbetstider och lite bloggenergi. Han hoppas kunna få tid att bertätta mer om Gillis imorgon på rasten.
 Idag såg Sebstian ett bloggtips i tidningen. Det stod att det var en blogg om en helt vanlig mamma. Först trodde Sebastian att hans egen adress skulle dyka upp, men så var dock inte fallet. Det var en vanlig mamma som skrev en vanlig blogg.
Tur som är så kan ingen klå Gillis äventyr, och hon förblir ohotad på mammatoppen.

Den ultimata mamman.