Barndomsminnen
Idag ska Gillis ut och sträva i skogen. Kanske plocka en svamp om hon hittar någon. Eller så stöter hon på intressanta djur. Det blir en promenad tillsammans med Mamma Gillis. Alltså Gillis moder.
En matsäck packas med omsorg. Bröd med skinka, bröd med ost och en termos med varmt innehåll. Sittunderlag och en mössa med lappar för öronen.
Som liten gick Gillis vilse i skogen. Hon fick ströva bland mossor och stenar i hela två dagar. Hon drack vatten ur en bäck och åt bär. Självklart lapade hon vattnet med tungan. Är man i skogen så är man. Så resonerar Gillis.
I en liten stuga mitt i skogen bodde en man som fick syn på Gillis (10 år) som gick utanför fönstret. Hon var blå runt läpparna efter alla blåbär. Nästan lite halvtjock var hon också.
Han bjöd på skorpor och saft och tände en brasa. Han var helt tagen över Gillis överlevnad. Gillis själv tog det hela med en klackspark. Hon skulle kunna brottas med björnar i Ryssland om det var så. Hon har alltid varit väldigt pojkaktigt som liten.
En gång tävlade Sebastians kompisar om vem som kunde stoppa upp flest bär i näsan. En vän till honom fick upp sexton stycken i ena näsborren, vilket än idag är rekord. Gillis skulle som liten gjort allt för att knäcka det rekordet. Nu är hon dock vuxen och har slutat med barnsliga lekar.
Har vi tur idag så hittar Gillis rikligt med ingredienser i skogen. Då kan ni räkna med ett naturligt recept!
Nu ska hon kila, för Mamma tutar med bilen utanför. Hon har en fräck raggartuta. Som i Sunes sommar om ni minns.
Vid förflyttningar i skogen är fotbeklädnaden av största betydelse.Skor tillverkas: Till höger respektive vänster fot.Därigenom förhindras en förskjutning av de naturliga förhållandena i foten.Skor bör vara rymliga, och bör ej trycka hårt.Tårna måste kunna fritt röras.Klackarna bör vara låga och breda.Även strumpor bör tillverkas till höger resp.vänster fot.Ingen kroppsdel behandlas så illa som foten,klämd i sitt fängelse,ofta smutsiga. Tvätta dagligen dina fötter med tvål och rumsvarmt vatten.
jag har nog aldrig tvättat mina fötter med tvål.
I unga år, eller så länge vigheten består,kan även GRÖNSÅPA anbefallas vid tvagning av fötter.Då kan även tillföras en roande aktivitet.Man böjer på knälederna och för hålfötterna tillsammans så att de bildar ett hål,fortsätter sedan att ytterliggare böja benen uppåt tills hålet befinner sig mitt framför eller mot munnen.Genom lagom anpassad blåsning kan såpbubblor produceras.
Att blåsa såpbubblor med fötterna de va de dummaste jag hört!Hur skall det gå till?
Jag är i tillfälle att hålla med maggan om att med enbart fötterna alstra såpbubblor inte är möjligt!
Men i samverkan med andra organ och kroppsdelar är jag villig att bevisa motsatsen (verkligheten).Man fyller luft i andningsorganet(lungorna)med en djup inandning,låta sedan den inandade luften släppas i lagomt utflöde att passera genom luftstrupe och svalg,vidare till munhålan,för att därstädes saktas blåsas ut till passagenom (OBS!FYNDIGHETEN ATT LÅTA TVÅ ORD BLIVA ETT)läpparna och formas till jämn luftström att blåsas genom hålfotshålet där såpan anbringats i lagom mängd.Genom såpans elastiska existens bildar den utandade luften en skir hinna i form av en bubbla som likt en dagsslända leva en kort tid.
