sillig

Sängen är varm ikväll. Vår mamma bara vrider och vänder på sig. Hon funderar över mataffärer. Det finns jättestora mataffärer. Sen fins det små också, där en liten chokladbit kostar tio kronor. Ofta körs det kundvagn. De får man köra oavsett ålder. Det är lite förvånande tycker Gillis. Du får köra hur fort du vill och brumma med läpparna precis hur högt du vill. Så att det fladdrar och skvätter saliv över varuhusgolvet. Någon kanske slirar med kundvagnen i det.
Ibland kanske ett ungt par blir upprörda då de gamla människorna kör så himla långsamt. En tant med dålig syn kanske kör in bananerna. Det blir mos alltihop, men får hon betala för bananmoset då?

Tänk om det blir trafikstopp där inne. Alla börjar puckla på varandra med stora köttstycken. Tänk att se sin 13-åriga son komma hem med ett blått öga och honugsmarinad över halva ansiktet.
Gillis förstår i sitt yrande att det aldrig skulle hända. Hon vet att hon kan bli utslängd från butiken om hon kör rally med kundvagnen. Men hon tänker sig tanken. De där öv ertrevliga arbetarna som står och delar ut äckliga smakprov åt företag.
  "Nej, jag vill inte smaka på din gamla ostkaka. Jag vet hur den smakar. Den fanns fan när mina förädrar var små".
Gillis tänker att hon ska köra in i de små provsmaksstånden. Hon mår illa när hon tänker på sötsaker just nu.

Hon känner sig alldels svettig där hon ligger. Hon tar sig för pannan och känner värmen. Det är feber. Det måste vara feber, Hon tar på sig glasögonen och yrar in till toaletten. Glasögonen behöver hon förstås för att kunna läsa av febern.
 Hon vinlgar in i sängen igen. Stort glas vatten på vägen. Det här hade hon inte räknat med...

Gillis har 39 grader och feberhallucinationer.