sillig

Under en mycket händelserik tågresa mellan Aspen och Floda har gillis grubblat lite. Gillis med stort g och gillis med litet g, är ett upplägg som aldrig kommer att hålla. Om jag blandar fel bokstäverna så att stora blir små och vice versa, spricker hela konceptet som finnar på en femtonårig moppekille.

Gillis kommer stå kvar på stadiga ben. gillis (dvs jag) kommer skrivas om till Sebstian. Detta innebär alltså att jag skriver om mig själv i tredje person.
"Igår provbakade Sebastian toscakakan som Gillis tipsade om. Han tyckte den var väldigt god".
Ungefär så kommer det framtida konceptet att se ut.

Tisdag.

Gillis missade tåget till jobbet idag. Hennes trogna tågkompis Maria blev lämnad själv åt morgonträngseln och gymnasieelever. Ingen Metro hade hon tagit med på resan heller. Hon brukar som sagt döda restiden tillsammans med Gillis.
Istället hoppade Gillis på en mycket chansartad buss. Den åkte en besynnerlig väg förbi ett ålderdomshem, en ICA-affär och Gillis gamla gymnasium. Det blev en tidsresa som satte spår. Framtiden, dåtiden och den stundande lunchen var tankar som studsade runt i Gillis huvud.

Sebastian tänkte på uppfinningar. Redan på dagis borde fröknarna låta barnen dra lapp om vem som ska uppfinna vad i livet. Det vore rättvist. Om Sebastian som liten hade dragit osthyvel, skulle han ha sin framtid klar. Han skulle ägna sitt liv åt att lyckas med uppfinnigen. Ett annat barn kanske skulle dragit lappen där ordet "Lysdiod" stod skrivet. Inte så jävla roligt för den ungen, men skulle han lyckas gör han en bättre karriär än Sebastian.
Sedan tänkte Sebastian på hur hela idén skulle gå runt. Han kom fram till att det mest lovande, för att genomföra idén, vore att sluta uppfinna nya saker efter nästa sommarlov. Då skulle alla förskolefröknar ha klart för sig vilka uppfinningar som existerade och hur dom är menade att fungera. Först då skulle det gå att skriva uppfinningar på alla lappar.

En stor sannolikhet är förstås att många uppfinningar aldrig skulle uppfinnas. Det i sin tur skulle bidra till att vi strävade bakåt i utvecklingen. Om ett antal år kanske bilen inte finns, och hästen skulle bli mer poppis. På så vis räddar vi miljön, torsken och ozonlagret. Bilen och torsken är exempel som Sebastian valde att använda så tankegången skulle bli övertydlig för alla som läste.

Vi avrundar med att berätta att Gillis lite smått börjar planera helgen. En god vän till Gillis säljer Aloe Vera-produkter till väninnor och väninnors väninnor. De ska alla samlas i Gillis vardagsrum och hon måste köpa massor av förfriskningar tills dess. Storstädning och utkörande av den vuxne tonåringen är också ett måste. Klockan är dock lite väl sen ikväll, och Gillis bestämmer sig för att sova på saken.