sillig

Som liten växte Gillis upp i ett radhusområde. Bobbycar, sandlåda och midsommar tillsammans med grannarna. Ungefär så skulle Sebastian sammanfatta det. Det var en härlig tid. Piggelin kostade fyra kronor, Kent jobbade på GW livs och spisen var brun. Detfanns ett spökhus, en tvättstuga och garageloft.

Sebastian växte upp i en tuff och hård förort. Bilar brann, barn stal godis av varandra och stenkastning var en effektiv straffmetod. Nej, men för att vara ärlig ska Sebastian redogöra för sitt livs första rån.
Han och en kompis hade en knivklubb i ett par buskar. (Barn verkar trivas bra i buskar av någon konstig anledning). Det hela gick ut på att stjäla knivar hemifrån för att lägga i buskarna. Sebastian tog nog bara en kniv. Han var väldigt rädd och mesig som barn. Men Sebastians kompis var tvärtom. Han tog massor av knivar. Säkert fyra stycken. I alla fall:

En solig dag såg Sebastian och hans kompis en tjej med en godispåse. Hon bodde i samma område. Beslutet togs att helt enkelt sno hennes godis. Sebastians vapendragare tog med sin en kniv och höll den bakom ryggen. Tillsammans gick de lugnt fram till tjejen och visade kniven. "Ge oss godiset", kanske Sebastian sa. Han minns inte så noga. Tjejen började gråta och sprang därifrån. Sebastian minns inte ens om hon gav bort godiset. Han minns dock att familjen flyttade ganska tajt inpå det där rånet. Det var antagligen inte anledningen till flytten, men tanken går att leka med.

Här är en bild på Gillis/Sebastian innan alla knivdåd.



Har du kvar din barnatro? - Det är frågan.