Dumma djur (eller smarta) - del 3
1. Elefanten
Elefanten är helt klart ett festligt djur. En snabel att spruta/klämma/dricka med. Den fungerar även som ett bestick. Elefanten är ett stort grått djur. Stora öron har den också. Fast vi vet inte om den hör extra bra.
Men den skummaste av elefantens alla funktioner är självfallet förmågan att balansera. Den kan balansera på allt möjligt. Det har Sebastian sett på cirkus. Inte ens han själv kan balansera så bra. Ingen snabel har han heller.
Det är i alla fall oklart varför ett så stort djur kan balansera. När ska den ha nytta av det?
2. Papegojan
(<--- kan vara den mest underhållande leksaken)
Vi vill slå ett slag för papegojor också. De flyger omkring och är stiliga. Det är absolut en underskattad talang att kunna flyga. Lite som stålmannen, bara att papegojor inte räddar världen.
Egenskapen Sebastian och Gillis vill komma till är papegojans talang för språk. De kan härma oss människor! Varför kan den det? Det är väldigt ologiskt. Vore det en apa, som ändå liknar människan, skulle det vara mer logiskt. Men nu pratar vi inte om apor, utan om fåglar. De kan reta oss människor genom att härmas. Kan vi retas tillbaka? Nej, för den förstår inte vad vi säger ändå. 1-0 - Fågeln.
3. Delfinen
Delfiner är också ganska bra. Gör volter och visslar och har sig. De får också fisk av människor i våtdräkt (precis som sälar när de trixar med bollar). När Sebastian tänker efter skulle han antagligen också göra trix om han fick något gott att äta. Men Sebastian är visserligen människa. Han SKA vara bra på vissling och gymnastiska rörelser. Men han kan inte simma fort alls. Inte heller fånga rå fisk med munnen.
4. Ormen
Små (stora ibland) smala, runda långa djur. Inga ben, inga armar. Inga öron heller för den delen. Men de klarar av att ta sig fram utan personliga assistenter. Och så kan ormar äta hela antiloper. Det kan inte ens amerikanska storätare. Eller vad vet vi? Kanske finns det en go mc-snubbe med stort skägg som pallar en antilop. Men inte i en enda tugga.
Både Gillis och Sebastian känner sig ganska mätta på djur nu efter dessa tre delar. Detta är trots allt en blogg om en medelmamma och hennes äventyr. Men Gillis tycker om djur, och är ständigt på jakt efter nya varelser att bocka av i sin bok. För denna gången är djurlistandet i alla fall slut.
Elefanten är helt klart ett festligt djur. En snabel att spruta/klämma/dricka med. Den fungerar även som ett bestick. Elefanten är ett stort grått djur. Stora öron har den också. Fast vi vet inte om den hör extra bra.
Men den skummaste av elefantens alla funktioner är självfallet förmågan att balansera. Den kan balansera på allt möjligt. Det har Sebastian sett på cirkus. Inte ens han själv kan balansera så bra. Ingen snabel har han heller.
Det är i alla fall oklart varför ett så stort djur kan balansera. När ska den ha nytta av det?
2. Papegojan
(<--- kan vara den mest underhållande leksaken)Vi vill slå ett slag för papegojor också. De flyger omkring och är stiliga. Det är absolut en underskattad talang att kunna flyga. Lite som stålmannen, bara att papegojor inte räddar världen.
Egenskapen Sebastian och Gillis vill komma till är papegojans talang för språk. De kan härma oss människor! Varför kan den det? Det är väldigt ologiskt. Vore det en apa, som ändå liknar människan, skulle det vara mer logiskt. Men nu pratar vi inte om apor, utan om fåglar. De kan reta oss människor genom att härmas. Kan vi retas tillbaka? Nej, för den förstår inte vad vi säger ändå. 1-0 - Fågeln.
3. Delfinen
Delfiner är också ganska bra. Gör volter och visslar och har sig. De får också fisk av människor i våtdräkt (precis som sälar när de trixar med bollar). När Sebastian tänker efter skulle han antagligen också göra trix om han fick något gott att äta. Men Sebastian är visserligen människa. Han SKA vara bra på vissling och gymnastiska rörelser. Men han kan inte simma fort alls. Inte heller fånga rå fisk med munnen.
4. Ormen
Små (stora ibland) smala, runda långa djur. Inga ben, inga armar. Inga öron heller för den delen. Men de klarar av att ta sig fram utan personliga assistenter. Och så kan ormar äta hela antiloper. Det kan inte ens amerikanska storätare. Eller vad vet vi? Kanske finns det en go mc-snubbe med stort skägg som pallar en antilop. Men inte i en enda tugga.
Både Gillis och Sebastian känner sig ganska mätta på djur nu efter dessa tre delar. Detta är trots allt en blogg om en medelmamma och hennes äventyr. Men Gillis tycker om djur, och är ständigt på jakt efter nya varelser att bocka av i sin bok. För denna gången är djurlistandet i alla fall slut.
Kommentarer
Trackback
