Ett kilo potatisgris tack!
Efter att länge grubblat över ursprunget av potatisgrisar blev Sebastian tvungen att googla ordet. Det länkades väldigt friskt till olika bloggar där "polis, polis potatisgris" stod med feta bokstäver. Wikipedia hade inte mycket att bjuda på. Det enda som hittades var en låt från Astrid Lindgrens Pippi Långstrump.
Ingen potatisgris utan polis helt enkelt. Detta förbryllade Sebastian som inte kunde dra minsta lilla parallell mellan potatisar och poliser. Inte heller grisar gick att klämma in i bilden. Kan det vara en gammal myt om en skrämmande konstapel med potatis som huvud och griskropp nedtill? Kanske red denna maskerade potatis runt med pistol och handbojor och fångade skurkar? Det skulle aldrig spela någon om roll bovarna slog honom i huvudet, eftersom det var gjort av potatis. Enda sätten skulle vara att sätta ugnen på över tvåhundra grader och lura in honom. Kanske lägga lite jord längst in i ugnen som lockbete.
En polis.Om det inte var så, kan det möjligen ha varit barn som gjorde klappramsor. Ingen vet vart barn lär sig alla klappramsor, och hur de osammanhängande rimmen blir till. Men både polis och gris är ord som är lätta att rimma på.
Polis, polis potatisgris
gå hem och laga morsans spis
Så minns Sebastian att han sjöng som liten. Det känns väldigt trovärdigt att det är ett barnrim som spårat iväg lite för långt. För både Gillis och Sebastian anar att alla vuxna känner till begreppet "potatisgris"...Frågan är hur omfattande ordet är? Hela Sverige, Västra Götaland?
Potatisgris kan kanske vara ett av Sveriges mest ökända rimord. Det är nästan värt sin plats i uppslagsböcker om det är på detta vis.
Det skulle vara ytterst praktiskt för köttätare om det gick att köpa potatisgrisar. Problemet blir dock stort om potatisen är stor som en gris, eller tvärtom. Lidl skulle säkert lösa det problemet till ett rimligt pris. Skulle Sebastian ägt en livsmedelskedja skulle han satsa stenhårt på att främställa potatisgrisar. Potatis och kött i ett och samma köp. DET, mina vänner är framtidstänkande.
vet inte om jag har så mkt att säga om potatisgrisar, för du har sagt det mesta.
mycket bra också för den delen!
däremot minns jag att jag alltid velat vara tillräckligt modig för att säga det till en polis, men fått höra att man få böter för det.
o inte vill man att polisen ska bli arg.
men en gång, när jag och leon hade köpt semlor, tappade han sin för att hanav nån anldning blev rädd när han såg polisen, och då skrek han den lilla ramsan åt poliserna,o sen sprang vi. fort o livrädda. det var så jag minns det.
Min skräck för poliser har alltid vart ganska stor. kommer ihåg när jag snattade nåt kort från den mataffären i solkatten, för hampus sa att han skullue skjuta mig annars ( nej d gjorde han inte, jag överdrev ganska mkt när jag berättade för pappa när jag erkännde, det känndes bättre att skylla ifrån sig lite, o jag fortsätter med det. egentligen var det så att han sa: matilda, gå o ta det kortet som ligger i den automaten där ). jag tog det där kortet som förmodligen inte var värt ett öre. sen hade jag det kortet i min gömma ett tag, försökte bryta det så allt skulle va över, men det gick inte. en dag skvallrade någon till pappa, och då sa han att vi skulle åka till christer ( pappas poliskompis ) o då blev ja livrädd..erkännde inget, utan satte mig i bilen o åkte med. brast senare ut i gråt. berättade allt för pappa, inklusive lögnen. visade sig att vi bara skulle till christer för att hämta något, o sen åka o träna fotboll. vilken lättnad!! pappa lämnade tillbaka det halvtrasiga kortet till affären, o dom skrattade bara o sa tack.
ska tillägga att jag var runt 7 år!
"Potatis och kött i ett och samma köp" = kroppkaka?
