Favorit i repris - Fakta om bönder
Denna lugna kväll diskuterar Gillis och Sebastian bönder. Ty bönder våra vänner! se bönder! ja, det är ett härligt folk!
Mycket talar för att Sebastian och Gillis kommer häva ur sig alla möjliga fördomar. Vi kommer kasta skit och få alla läsande bönders arga högafflar efter oss.
Det kan vi börja med. Der är nämligen där vi ser bönder först och främst.
Polska bönder är de svenska nybönderna.
Bönder är skygga och vi ser dem sällan ”in action” när vi kör förbi på sveriges smala landsvägar.
Nej. Bönder smyger. De mjölkar kor tidigt på morgonen, kanske sågar träd i skogen med en fyrhjuling som färdmedel. Eller så mockar de bajs inne i stallet, kanske lagar traktorn, kokar köttsoppa, eller är på besök i lanthandeln.
Ser dem gör vi i alla fall sällan. Där står åsikten fast.
Gillis och Sebastian har aldrig varit på audition för monsterfilm*. Men vi vet att alla bönder har det.
(* ang. monsterfilm:
En monsterfilm innebär att ett tryggt, lantligt och familjärt samhälle förlorar djur nattetid. En borgmästare samlar sedan alla vid en lämplig stor tom yta, exempelvis vid statyn av byns stolthet (läs: platser som i Alingsås där Jonas Potatiskillen står). Det har nämligen kommit till borgmästarens skrivbord att byns invånare har börjat viska om ett monster, gärna en jätte, eller en jätte med ett öga (cyklop), som under natten föder sig själv genom att äta upp lamm och vakthundar på olika gårdar.
Borgmästaren ska helt enkelt vara borgmästerlig och lugna alla bönder med ett tal, men avbryts av att någon skäggig typ i hängslebyxor höjer högaffeln och skriker: ”Det är en jätte!!! ENDA SÄTTET ÄR ATT DÖDA DEN!”, och får genom det med sig alla andra på högaffelhöjningen.
Hur det sedan går vet inte många. Sebastian önskar dock att han sett en hel monsterfilm).
För det är där bönder ofta är, på monsterfilmsaudition. Därför ser vi dem aldrig.
Nog om det.
Bönder föder många barn. Alla har vanliga namn och går i samma skola/klass. De har som barn en kraftig benstomme. Då menar inte vi att de är tjocka, utan mer biffiga. Fast inte synliga, coola muskler utan bara stora armar och ben i största allmänhet. Det kännetecknar småbönder.
Ovanliga namn på lantliga barn är: Christian, Sofia och Dennis.
Ofta har alla namn som börjar på A: Anton, Alfred, Agda, Anna, Arvid, August m.fl.
De kan även ha titlar som ”prästgårds-alfred”. En vanlig familj i ett svensk bondsamhälle förbrukar följande lista under en dag:
1. 10 liter mjölk (självklart i silvriga mjölkannor som kommer med mjölkleveransen innan solen går upp)
2. 1000 g margarin
3. 14 ägg
4. 1 paket mjöl
5. 3 kilo kött
6. 20 liter bensin.
Traktor drar mycket bensin Bönder på semester blir tjockare än ickebönder
Grannträffar sker sällan, och i så fall under någon typ av förhandling där ”galne gösta” kommer över med en dunk sprit i utbyte mot familjen Anderssons snöplog.
Sporter som bönder gillar (det här gäller landet runt, alla bönder, oavsett ålder) är stångbrottning, där man sitter 2 stycken och försöker slå ned varandra med potatissäckar. Brottning och slagsmål vid årliga torgmöten med tillhörande auktioner av halta hästar och höns är också poppis. Yxkastning, stocksågning och boxning (sker ofta i någons lada med en tjej som tejpar brösten och låtsas vara kille. Den tanken snodde Gillis ur ”mitt liv som hund” ska Sebastian tillägga).
Allt annat är skit. Hockey-Vm går på kanaler bönder inte har. Annars hade hockey varit med på listan.
Kändisbonde rekommenderar Fristad. Det är rejäla kläder!
Musik är svårt att ringa in. En bonde kan upptäcka AC/DC 45 år gammal och tro att de ”hittat något nytt”.
Annars gör inte bönder så mycket mer. De har en tjusig dialekt och pratar om traktorer under begravningsmiddagar (hände på Sebastians farmors begravning).
Kort och gott går bönder på monsterfilmsaudition och får statistroller. De slår på varandra, stoppar upp händer i korumpor, förbrukar livsmedel, föder många kraftiga barn, gnäller på ”storstan’ ” och hugger en egen julgran i det närliggande skogsområdet.
Just det! Bönder begraver inte djur - de gräver ner dom.
Mycket talar för att Sebastian och Gillis kommer häva ur sig alla möjliga fördomar. Vi kommer kasta skit och få alla läsande bönders arga högafflar efter oss.
Det kan vi börja med. Der är nämligen där vi ser bönder först och främst.
Polska bönder är de svenska nybönderna.
Bönder är skygga och vi ser dem sällan ”in action” när vi kör förbi på sveriges smala landsvägar.
Nej. Bönder smyger. De mjölkar kor tidigt på morgonen, kanske sågar träd i skogen med en fyrhjuling som färdmedel. Eller så mockar de bajs inne i stallet, kanske lagar traktorn, kokar köttsoppa, eller är på besök i lanthandeln.
Ser dem gör vi i alla fall sällan. Där står åsikten fast.
Gillis och Sebastian har aldrig varit på audition för monsterfilm*. Men vi vet att alla bönder har det.
(* ang. monsterfilm:
En monsterfilm innebär att ett tryggt, lantligt och familjärt samhälle förlorar djur nattetid. En borgmästare samlar sedan alla vid en lämplig stor tom yta, exempelvis vid statyn av byns stolthet (läs: platser som i Alingsås där Jonas Potatiskillen står). Det har nämligen kommit till borgmästarens skrivbord att byns invånare har börjat viska om ett monster, gärna en jätte, eller en jätte med ett öga (cyklop), som under natten föder sig själv genom att äta upp lamm och vakthundar på olika gårdar.
Borgmästaren ska helt enkelt vara borgmästerlig och lugna alla bönder med ett tal, men avbryts av att någon skäggig typ i hängslebyxor höjer högaffeln och skriker: ”Det är en jätte!!! ENDA SÄTTET ÄR ATT DÖDA DEN!”, och får genom det med sig alla andra på högaffelhöjningen.
Hur det sedan går vet inte många. Sebastian önskar dock att han sett en hel monsterfilm).
För det är där bönder ofta är, på monsterfilmsaudition. Därför ser vi dem aldrig.
Nog om det.
Bönder föder många barn. Alla har vanliga namn och går i samma skola/klass. De har som barn en kraftig benstomme. Då menar inte vi att de är tjocka, utan mer biffiga. Fast inte synliga, coola muskler utan bara stora armar och ben i största allmänhet. Det kännetecknar småbönder.
Ovanliga namn på lantliga barn är: Christian, Sofia och Dennis.
Ofta har alla namn som börjar på A: Anton, Alfred, Agda, Anna, Arvid, August m.fl.
De kan även ha titlar som ”prästgårds-alfred”. En vanlig familj i ett svensk bondsamhälle förbrukar följande lista under en dag:
1. 10 liter mjölk (självklart i silvriga mjölkannor som kommer med mjölkleveransen innan solen går upp)
2. 1000 g margarin
3. 14 ägg
4. 1 paket mjöl
5. 3 kilo kött
6. 20 liter bensin.
Traktor drar mycket bensin Bönder på semester blir tjockare än ickebönder
Grannträffar sker sällan, och i så fall under någon typ av förhandling där ”galne gösta” kommer över med en dunk sprit i utbyte mot familjen Anderssons snöplog.
Sporter som bönder gillar (det här gäller landet runt, alla bönder, oavsett ålder) är stångbrottning, där man sitter 2 stycken och försöker slå ned varandra med potatissäckar. Brottning och slagsmål vid årliga torgmöten med tillhörande auktioner av halta hästar och höns är också poppis. Yxkastning, stocksågning och boxning (sker ofta i någons lada med en tjej som tejpar brösten och låtsas vara kille. Den tanken snodde Gillis ur ”mitt liv som hund” ska Sebastian tillägga).
Allt annat är skit. Hockey-Vm går på kanaler bönder inte har. Annars hade hockey varit med på listan.
Kändisbonde rekommenderar Fristad. Det är rejäla kläder!
Musik är svårt att ringa in. En bonde kan upptäcka AC/DC 45 år gammal och tro att de ”hittat något nytt”.
Annars gör inte bönder så mycket mer. De har en tjusig dialekt och pratar om traktorer under begravningsmiddagar (hände på Sebastians farmors begravning).
Kort och gott går bönder på monsterfilmsaudition och får statistroller. De slår på varandra, stoppar upp händer i korumpor, förbrukar livsmedel, föder många kraftiga barn, gnäller på ”storstan’ ” och hugger en egen julgran i det närliggande skogsområdet.
Just det! Bönder begraver inte djur - de gräver ner dom.
Kommentarer
Trackback
