sillig

Svamp är gott tycker Gillis. Det är riktigt smaskens. Det går att steka, grilla, säkert koka, och går att äta på nästan allting. Svamp är välanpassat helt enkelt.
 Sebastian är däremot lite mer eftertänksam. Han funderar över svampens framgång. Till att börja med växer svampar i skogen. I skogen är det kusligt, blött och fuktigt. Det är inget ställe Sebastian skulle ut och leta mat i om han levde förr i tiden. Nej, han skulle hålla sig till stora öppna gräsytor, där inget farligt eller okänt fanns att vara rädd för. Skulle han nu gett sig ut i skogen skulle han verkligen inte äta något där. Det mesta är slemmigt och klibbigt. Svamp framförallt.



De kortväxta små godbitarna är ganska fula. Utöver kantareller är de flesta lite dassiga i färgen. Inte flugsvamp förstås. Den är å andra sidan dödsfarlig. Att testa sig fram till vilka svampar som går att äta är ännu mer ologiskt. Tänk att grottmännen var ute i skogen och testade sig fram bland alla svampar...och tänk att en av dem plötsligt faller ihop och dör! Vem går ut i skogen och börjar testa sig fram igen efter det? Att offrat sitt liv för att vi i framtiden ska kunna äta svamp utan att dö är stort. Fast på ett väldigt konstigt vis.

På tal om svamp har Sebastian en gång sett ett program som handlade om flugsvamp. I programmet diskuterades en teori om att flugsvamp kan vara bakgrunden till jultomten. Som en del av er vet äter renar gärna flugsvamp. De rotar fram dem under snön och glufsar i sig. På den gamla goda tiden hade norrlänningarna kommit fram till att renkiss fungerade som berusningsmedel (tack vare ämnena ifrån den tidigare intagna svampen). Teorin går alltså ut på att människor i norr hällt i sin en massa renkiss, och sedan hallucinerat fram flygande renar, konstiga färger etc.

Intressant tycker Sebastian - Barnsligt omoget, tycker Gillis.



"...MMM, SVAMP! Så himla gött"