sillig

Idag har Gillis köpt en trumpet. En stor guldig trumpet. Eller ja, den är inte större än andra trumpeter. Men Gillis har ganska små händer med korta fingrar, så för henne känns den stor.
 Det hela började med att Gillis retade sig på alla vuxna som köper hem ukulele nuförtiden (skulle Sebastian skriva ihop det ordet eller inte? Han kunde inte bestämma sig). Snart kommer det finnas en ukulele i varje svenskt hem. Det började med att Per Gessle skrev en dålig låt som var jättelätt att lära sig på ukulele. Något om känslor och att komma på en och samma gång. Efter det insåg alla vuxna att Peps Perssons "oh boy" också gick att spela. Köphysterin inleddes. Ukulele i flertal.  Mammor ringde mammor och pappor ringde pappor. Ukuleleskvaller så in i helvete.

För er unga läsare kanske hela ukulelehysterin känns lite överdriven när Sebastian berättar om den, men Gillis har bättre koll på vad vuxna tycker om än vad Sebastian har. Det är liksom bara att lita på henne.

Så nu har Gillis gått mot strömmen och köpt en trumpet.  Den ska hon spela på när släkt och vänner är på besök. Hon tänker spela jättedåligt för att jävlas med alla ukuleleköpare. Hon ska envisas med att spela Amazing Grace på begravningar och andra känslofyllda tillställningar.