Rörlig Gillis - tröstande smakprov

Sebastian har börjat komma ur sin feber och har ägnat dagen åt att ge alla läsare vad de förtjänar. Nu blir det äntligen Gillis i rörig form! De tre år gamla inspelningarna var svåra att få tag på, men nu har Sebastian äntligen lyckats. Han tänkte börja med ett smakprov från en intervju som går fel. Sebastian och Gillis tabbar sig gång på gång. De ska berätta om Petter (heter någonting annat egentligen) som går i skolan och spelar trumpet. Mitt i intervjun ringer telefonen och Sebastian glömmer av vad Gillis heter. Han tvingas improvisera ett nytt samtal och rundar av allt genom att säga att Gillis ska på bandy.

Det kommer dyka upp allt fler klipp med Gillis. Det finns en del hela intervjuer, en del hemma-hos-repotage, och väldigt många fler tabbar


.

Tillfriskning

Nej. Bloggen är inte på väg att läggas ner. Sebastian har dock drabbats av feber och snuva. Därför har han varken fantasi eller energi att skriva om supermamman Gillis just nu.

Som en liten bjudning så kan han dock avslöja att Gillis i slutet på veckan ska gå på dejt. Det blir antagligen världens mest spännande dejt.

Fotsvamp

Gillis har fått fotsvamp. Det kliar och kliar. Imorgon ska Gillis till Apoteket för att köpa en bra salva.

Sebastian har inte fotsvamp. Han tycker inte om fotsvamp och är därför glad. Däremot är han inte alls lika glad över filmmaterialet med Gillis. Mediaplayer på datorn kan inte spela upp filmen. Så är det alltid. I veckan ska Sebastian därför arbeta med att lösa problemet med en annan dator.

GIllishumor

Hemma hos en väninna fick Gillis se ett småroligt klipp på youtube. Detta vill hon nu dela med er alla.


(tack familjen Håkansson)

Stencoola morsan typ



Både Gillis och Sebastian hade helt glömt av den här skylten. Antagligen är det samma skyltdesigner som Netto en gång anställt (läs mer om det i inlägget om nettohunden. För er som inte redan läst det då förstås). Sebastian finner den här skylten väldigt underhållande. Tjejen sträcker ut efter pojkens hand, men Pojken bah "dönöö". Klämmer hennes högra skinka istället. Blåser henne totalt. Bah "ha! trodde du på den helt seriöst? ofta det skulle hända. Hålla handen liksom. Pfft. skulle inte tro det va."
 
Tjejen har ju faktiskt matchat håret med tröjan, så hon är värd det sexuella utnyttjandet.

Gillis blir inte irriterad över sånt här. Hon har inte de där intelligenta intressena som andra medelmammor kanske har. Hon är trots allt bara en f.d dagisfröken, och ingen gymnasielärare i samhälle. Hon bara går vidare. Helt oberörd. Ingen som tagit henne på stjärten liksom.

Cool är hon. Medelmamman Gillis. Stencool.

Sebastian har varit upptagen

Den senaste tiden har Sebastian inte haft mycket att skriva. Han har varit så upptagen med att fixa fram de gamla filmklippen med Gillis, att han inte haft tid att lägga sin själ i bloggandet. För detta ber han om ursäkt. Förhoppningsvis kommer de första GIllisklippen upp ikväll. Lite senare bara.

Nu kör vi!

Snorig MC-hund

Gillis ska köpa motorcykel. Det bestämde hon idag på jobbet. Ett riktigt italienskt fullblod. Hon ska polera den iklädd hårda mc-kläder, för att senare bränna bort till macken och spöa småkillar.
 Sebastian har sedan länge varit på det klara med vad mc-människor gör. Det har han skrivit förut om en gång i tiden. Ofta handlar det om tjokismuskulösa män som putsar sina älsklingar. Finaste putsmedlet. Allt ska vara av "det bästa", eller "det finaste". Det är lite bögigt med alla tvättsvampar och läderkläder. Det är därför mc-killar slåss så mycket. För att väga upp allt femeninmt de gör tillsammans.

I alla fall. Gillis ska bli mc-brud till sommaren. Hon ska köpa en liten terrier (en hundras) att ha med på utflykterna. Den ska ha skarf och tjocka simglasögon som liknar vanliga solglasögon.
Sebastian tycker om att åka fort med saker. Han har bara en oroande känsla av köra på någon. Därför låter han bli. När han väl sitter bakom ratten försöker han se avslappnad och självsäker ut. Han försöker le samtidigt som han för ett samtal, men oftast blir det väldigt ansträngt. Det ser ganska fånigt ut helt enkelt. Lite som när någon ramlar och försöker le istället för att brista ut i gråt.

Dagens Gillistips: Gråt ut på en väns Axel. Snyfta, smeta av mascaran, snora, frusta med näsan. Bara gör det.




Gillis tänker sig mer solglasögon än simglasögon.

Fåntratt

Sebastian funderar på förr i tiden. Då de som hörde dåligt fick en lång strut att sätta till örat. Lite som när hundar får en tratt runt halsen för att de inte ska klia sig. Det är att dumförklara någon eller något på riktigt. Att tvinga någon att bruka tratten.

Gillis har fått en tratt ut ur munnen nu. För att hon inte ska klia på såret i munnen. Hon ser jätterolig ut, och ikväll funderar Sebastian på att festa till det med henne. Att dricka öl ur tratt är nämligen ganska effektivt. Men mest ser hon rolig ut. Lite som en levande skolklocka från förr i tiden.

Tratt är ett ganska roligt ord. Det låter nästan lite dumt. Passar väldigt bra när man tänker efter. Det kan mycket väl ha varit så att uppfinnaren av tratten hette Tratt. Vem vet? Sebstian hoppas i alla fall på att han var vansinnigt dum.


Tandläkarbesök

Idag gick det illa på jobbet. Gillis hade just intagit sitt morgonfika och skulle peta loss en bit krydda från tandköttet. Då hände det som inte får hända. Gillis snubblar. Herrejösses! Tandpetaren for rakt upp i tandköttet och fastnade under tanden. Gillis gallskrek och blodet bara rann. Livet passerade i revy. Först var Gillis liten, sedan började hon skolan, sedan började hon skolan igen, och tillslut blev hon vuxen och jobbade på dagis och kommunhus. Det var inte så givande som Gillis hoppats på. Att se sitt liv passera i revy går väldigt fort nämligen. Det är bara för att hjärnan ska vara säker på att den ska hinna sammanfatta allt innan man dör. Vissa dör ju jättefort, och andra lite mer långsamt. Men som sagt - för att vara på den säkra sidan sammanfattar hjärnan allt jättefort.

I en arbetskamrats bil kördes Gillis till tandläkaren. Där ligger hon nu och vilar efter det lilla ingreppet. Tandpetaren är väck och ligger i en liten glasburk. Sedan sög tandläkaren med den härliga salivsugaren. Det var uppfriskande tyckte Gillis. Ljudet är så behagligt. Undrar om det skulle gå att sälja en avslappnings-cd med det ljudet. Istället för valljud, tänker Gillis.


Rörlig Gillis?

Genom en hel del forskning kring Gillis födelse och uppkomst, har Sebastian nu hittat en del exklusivt bildmaterial från ett TV-program Gillis varit med i. Han arbetar nu hårt i sin lilla mediastudio för att framkalla och bearbeta meterialet. Håll i hatten kära vänner. Nu kommer Gillis på video!

Premiär inom en snar framtid.

"Jag tycker inte om katt" (se: bäst av bingolotto. För att ta in rubriken på rätt sätt

Gillis tycker inte om katt. Katter fräser och rivs. Egentligen är det lite mormorvarning på att vara rädd för katt. Gillis skiter ifall Sebastian tycker så. Och efter ha tittat på detta klipp ett par veckor börjar Sebastian också bli lite rädd. Katter är ganska lömska. De är smarta och utnyttjar oss människor. De kurrar och låter sig klappas ena stunden, men andra stunden...ja, då hugger de små liven till.
Nej. Gillis tycker inte om katt.

Brynsås

Idag råkade Gillis ugn börja brinna. Hon skulle laga köttgrotta. Brandlarmet gick och hela köket fylldes med rök. Gillis hostade och frustade, samtidigt som hon viftade med en handuk runt sig. Det gör mammor nämligen alltid när det brinner. Som tur var så gick det lätt att släcka branden. Köttgrottan blev vidbränd, men potatisen och brunsåsen klarade sig fint. Dock brände Gillis bort ena ögonbrynet och ser i nuläget ganska fånig ut.


Håkan Hemlin jagar inga sniglar


Håkan Hemlin (aka Nordman, som T-shirten avslöjar) skriver inga barntexter!

Å en mus i vårt hus, svär och tuggar snus
Hunden skäller, äter karameller
Katten jamar
och lilla grisen gal.

Upp å ner, ner å upp...
osv.

Varken Gillis eller Sebastian förstår hur det går att bli accepterad genom att skriva helt psykotiska låttexter för barn. Det måste vara det bästa som finns att leva på. Det är bara att vakna upp och skriva ner de första orden som rimmar på ett papper. Efteråt är det bara att slöa. Dricka en öl, äta något onyttigt. Leva slött helt enkelt. Så här:

"Åhfan. Är klockan redan 12:00? Där ser man...Aja. Kanske en dusch idag? eller neej, fan. Jag skiter i det. Ska ju ändå bara ligga hemma idag. Jobba lite idag kanske? Tja, kanske det. Hmm...en barntext alltså. Jaha...hmm? Vad behövs? Djur...ja, det behövs. Ord som rimmar är viktigt. Aja, det är väl bara att börja skriva...

Hund o mus, lite bus
äter upp en liten lus
Liten fisk, nynazist
hoppar hage, spelar twist

Fan, det där med nynazist kanske inte passar med barn. Jag får ändra till något annat. Äh. jag tar det efter frukostölen."

Ungefär så gissar Gillis på att det går till. Sebastian tror sig vara ganska bra på barnsånger om han lägger den sidan till.
Han tänker även på den där "lilla snigel akta dig, akta dig, akta dig. Lilla snigel akta dig, annars tar jag DIG!". Är det något imponerande i att hota en snigel att man ska fånga den? Det är inte så att det är världens mest svårfångade djur direkt.

Nej, tacka vet vi Nordman och hans ångestfyllda textrader.

"Kvinnorna är extra sköna. Dom har redan klätt sig till fest.
Ångest vill jag rikt belöna, den som ger mig mest." - Håkan Hemlin

Elstöt på jobbet. Viloinlägg inför kvällens inlägg.

Gillis fick åka hem tidigt från jobbet idag. Hon fick en elektrisk stöt. Flög minst två meter och landade hårt på golvet. Hennes chef uttryckte sig som att "det var som på film". Sjukskriven och förvånad ligger nu Gillis på soffan och tar igen sig.


Ibland sätter människor upp elstängsel. Det är lite avståndstagande tycker Sebastian. Som att hota någon. "Sätter du din fot på min tomt, ja då jävlar får du en stöt!". Det roliga i elstängsel är att när det ska testas om elen är på. Vare sig det är uppsatt för människor eller djur, så måste elen testas. Sebastian fick testa elstängsel till kohage en gång. Det var inte alls festligt.


Ål i vatten med el är också lite avståndstagande. Kanske. Ålar sig fram i vattnet och besitter energikällor. Undrar ifall ålen också måste testa om elen är på? Getter är i alla fall ett dumt djur. Det slår Sebastian fast efter det här klippet.


Favorit i repris - Fakta om bönder

Denna lugna kväll diskuterar Gillis och Sebastian bönder. Ty bönder våra vänner! se bönder! ja, det är ett härligt folk!
Mycket talar för att Sebastian och Gillis kommer häva ur sig alla möjliga fördomar. Vi kommer kasta skit och få alla läsande bönders arga högafflar efter oss.
Det kan vi börja med. Der är nämligen där vi ser bönder först och främst.


Polska bönder är de svenska nybönderna.


Bönder är skygga och vi ser dem sällan ”in action” när vi kör förbi på sveriges smala landsvägar.
Nej. Bönder smyger. De mjölkar kor tidigt på morgonen, kanske sågar träd i skogen med en fyrhjuling som färdmedel. Eller så mockar de bajs inne i stallet, kanske lagar traktorn, kokar köttsoppa, eller är på besök i lanthandeln.
Ser dem gör vi i alla fall sällan. Där står åsikten fast.

Gillis och Sebastian har aldrig varit på audition för monsterfilm*. Men vi vet att alla bönder har det.
(* ang. monsterfilm:
En monsterfilm innebär att ett tryggt, lantligt och familjärt samhälle förlorar djur nattetid. En borgmästare samlar sedan alla vid en lämplig stor tom yta, exempelvis vid statyn av byns stolthet (läs: platser som i Alingsås där Jonas Potatiskillen står). Det har nämligen kommit till borgmästarens skrivbord att byns invånare har börjat viska om ett monster, gärna en jätte, eller en jätte med ett öga (cyklop), som under natten föder sig själv genom att äta upp lamm och vakthundar på olika gårdar.
 Borgmästaren ska helt enkelt vara borgmästerlig och lugna alla bönder med ett tal, men avbryts av att någon skäggig typ i hängslebyxor höjer högaffeln och skriker: ”Det är en jätte!!! ENDA SÄTTET ÄR ATT DÖDA DEN!”, och får genom det med sig alla andra på högaffelhöjningen.
Hur det sedan går vet inte många. Sebastian önskar dock att han sett en hel monsterfilm).



För det är där bönder ofta är, på monsterfilmsaudition. Därför ser vi dem aldrig.
Nog om det.

Bönder föder många barn. Alla har vanliga namn och går i samma skola/klass. De har som barn en kraftig benstomme. Då menar inte vi att de är tjocka, utan mer biffiga. Fast inte synliga, coola muskler utan bara stora armar och ben i största allmänhet. Det kännetecknar småbönder.
Ovanliga namn på lantliga barn är: Christian, Sofia och Dennis.
Ofta har alla namn som börjar på A:  Anton, Alfred, Agda, Anna, Arvid, August m.fl.
De kan även ha titlar som ”prästgårds-alfred”. En vanlig familj i ett svensk bondsamhälle förbrukar följande lista under en dag:

1. 10 liter mjölk (självklart i silvriga mjölkannor som kommer med mjölkleveransen innan solen går upp)
2. 1000 g margarin
3. 14 ägg
4. 1 paket mjöl
5. 3 kilo kött
6. 20 liter bensin.


 Traktor drar mycket bensin                                                               Bönder på semester blir tjockare än ickebönder


Grannträffar sker sällan, och i så fall under någon typ av förhandling där ”galne gösta” kommer över med en dunk sprit i utbyte mot familjen Anderssons snöplog.

Sporter som bönder gillar (det här gäller landet runt, alla bönder, oavsett ålder) är stångbrottning, där man sitter 2 stycken och försöker slå ned varandra med potatissäckar. Brottning och slagsmål vid årliga torgmöten med tillhörande auktioner av halta hästar och höns är också poppis. Yxkastning, stocksågning och boxning (sker ofta i någons lada med en tjej som tejpar brösten och låtsas vara kille. Den tanken snodde Gillis ur ”mitt liv som hund” ska Sebastian tillägga).
Allt annat är skit. Hockey-Vm går på kanaler bönder inte har. Annars hade hockey varit med på listan.


Kändisbonde rekommenderar Fristad. Det är rejäla kläder!


Musik är svårt att ringa in. En bonde kan upptäcka AC/DC 45 år gammal och tro att de ”hittat något nytt”.

Annars gör inte bönder så mycket mer. De har en tjusig dialekt och pratar om traktorer under begravningsmiddagar (hände på Sebastians farmors begravning).
Kort och gott går bönder på monsterfilmsaudition och får statistroller. De slår på varandra, stoppar upp händer i korumpor, förbrukar livsmedel, föder många kraftiga barn, gnäller på ”storstan’ ” och hugger en egen julgran i det närliggande skogsområdet.
Just det!  Bönder begraver inte djur  - de gräver ner dom.

Kvällsgottegris

5 snabba med Gillis!

Högtyckstvätt         Disktrasa
Hängbröst
             Jättestor bröstvårta
Polis                        Polishäst
Krogtoallet             Buske
Äggfis                    Gubbpenis

Lite "småäta" till alla som väntar på kvällens inlägg.

Äggfis på bussen

Sebastian och Gillis är skiljer från varandra på många vis. De bråkar ofta om saker. Småsaker ibland, storsaker (bra motsatsord) ibland. Idag grubblas det en del över beteende i folksamling. Gillis är oftast ganska tystlåten och tillbakadragen. Hon vill inte sticka ut, utan istället flyta med i gruppen. En dussinmäniska kan man säga. Sebastian trivs inte bra i folksamlingar - han blir stressad och svettig - men gillar samtidigt att sätta folkmassor i knepiga situationer.

Sebastian brukar smygfisa på bussen ibland. Han låtsas sedan att det inte alls var han som fes. Istället tittar han runt med misstänksamma ögon. Han vill att alla ska känna sig anklagade. Bussar och tåg är bäst lämpade. Där sitter alla instängda och kan inte fly någonstans. På så sätt får han överhand gentemot folkmassan. Det är helt givet att alla sitter i ägglukten och tänker: 

"luktar det lite fis? Ja, det gör det fan. Åh fyfan! Skojar du med äggfisen eller? Vem fan fes!?"

Ungefär här skaffar Sebastian ögonkontakt och ser anklagande ut. Tankegången fortsätter:

"Nej. Det var inte jag som fes. Vadå? verkar det som det? nejnejnej. Guud va pinsamt om alla på bussen tror att det var jag! Åh, fan vad det luktar illa. Snälla, kan inte han därborta sluta snegla på mig? faaan. När ska jag av? Vart är vi? Men vafan! Två hållplatser kvar! aja, jag tittar ut genom rutan. Jag ska INTE titta på honom igen. Då är det uppenbart att det var jag som fes".

Gillis tycker Sebastians beteende är larvigt. Som vanligt tycker hon Sebastian är omogen...Sebastian själv tycker att pruttar är en självklarhet. I alla fall utomhus, eller på andra allmäna platser. Bussen är lite taskig att fisa på, men underhållningsvärdet är stort. Nu hinner inte bloggduon diskutera vidare. Gillis har en dator att laga på jobbet.



Badhuspenis

Idag är Sebastian och Gillis på stadens badhus. Där finns det både manlig och kvinnlig personal som städar duscharna. Vissa tycker det är lite obehagligt.
 Män på badhus har av någon anledning väldigt små könsorgan. Det tycker i alla fall Sebastian. Alla som är på badhus, duschar nakna och är över 50 år, har liten penis. Kanske beror det på det kalla vattnet...Men Sebastian har fått för sig att penisar krymper med åldern.

Gillis tror inte alls på Sebastians teori. Hon tycker att han drar alla över en kam. "Gubbpenis", vad är det för påhitt? Sebastians pappa är 51. Om hans penis vet Sebastian inte mycket. Han hoppas för sin pappas skull att den ännu inte börjat krympa. Egentligen är det kanske mest gubbar i kostym som drabbas av gubbpenis, tänker Sebastian vidare. Det känns så på något sätt. Kanske är det de obekväma kostymbyxornas fel.


Inte Sebastians Pappa

Ibland krymper Gillis. På längden. Eller så inbillar hon sig. Det kanske är en sorts åldersnojja (ett eller två j?). Sebastian tror att Gillis inbillning beror på att hennes son vuxit ikapp henne och blivit väldigt mycket längre.

På badhus finns: Barn med vårtor, gula flythjälpmedel, SNAX, simmärken, solarium där småkillar försöker tjuvtitta, badvakt, en låst dörr med roliga vattenleksaker. Nu måste Sebastian besöka badhusets toalett. Det är en viss känsla att gå på toaltten alldeles dyblöt. Skinkorna glider på ringen, vatten rinner ner längs benen (lite som att man kissar på sig) och pappret blir alldeles blött när man ska torka sig.

Den vita såsen i maskrosstjälken

Sebastian och Gillis har bestämt sig för att skita i att berätta om Tor. Det verkade inte så roligt. Istället ska vi prata mat! Mat är så himla gott tycker både Sebastian och Gillis. Ja, det är lite som livets lilla bonus. Vissa levnadsarter (är det ett riktigt ord? ja, det är det nog) äter mest en och samma sak. Vi människor äter nästan allt. Groda, bär, råtta, älg, nässlor, filmjölk, gås, sylta och nötter. Och andra saker förstås.

Igår såg Sebastian en reklam för ett program om en överlevare. Han hittade en stor bajshög ute i öknen och pressade vätska ur den för att dricka. Det var jätteäckligt.
När Gillis var liten åt hon smör med matsked. Hon var lite mullig ett tag och blev ofta rosig om kinderna efter promenaden till skolan.
"Gillis, Gillis röd som en gris, äter smör och släpper en fis".
Så brukade de andra barnen sjunga om Gillis. Men en dag hittade Gillis bästa vän en stor snäcka (som gick att blåsa i) och började bossa över alla andra barn. Det gick ut över Gillis, som fick sina glasögon förstörda. Ack, en sådan tid det var! Men Gillis vände på steken och valde en annan väg i livet.



Lista på saker som går att äta, fast inte är särskilt gott:

1. Maskrosblad/Den vita såsen i maskrosstjälken (eller Roculla. Det är lite samma sak).

2. Kokosnöt.

3. Grön paprika.

4. De där dippinnarna som inte smakar någonting om man inte dippar dem i något. Långa, ljusa och smular som fan.

5. Snorkråkor...Sebastian tror att en stor del av den svenska befolkningen faktiskt äter sina snorkråkor.

Jesper passar inte i skogen

Dagen började för Gillis, som alla andra dagar brukar börja. Hon vaknade av klockan, åt frukost, duschade och gick till tåget för att möta upp sin tågkompis Maria. Det som sedan förändrade morgonrutinen var att tåget inte kom. Det tog ett tag innan en röst i högtalaren berättade att tåget blivit försenat.

Det suckades och klagades över förseningen. Efter ett tag kom dock tåget. Helt blodigt faktiskt. Det visade sig att tåget kört på en älg. Usch och fy. Gillis funderade länge över om hon nu kunde bocka för älg i sin djurskådarbok. Men efter lite överläggning med Maria beslutade Gillis att inte bocka för älg. Den måste leva. Eller vara uppstoppad som på golfklubben i Floda. För er som inte vet så ligger Floda en bit utanför Lerum. Det är även i Floda som Sebastian är bosatt.

Sebastian undrar över uppstoppade djur. Han har själv en fågel som är uppstoppad hemma. Den har han undersökt ett par gånger, och kommit fram till att frigolit agerar fyllning. Är det samma sak med stora djur? Ett väldigt projekt att utforma en perfekt kopia av en älg, om så är fallet.


Tor är ett skogsnamn med slagkraft. Han är uppfostrad i en älgfamilj.

Människor som har uppstoppade djur hemma har ofta mycket att berätta om livet. De har oftast varit ute på massor av äventyr. Överlevare som tål riktigt tuffa tag. Kunskap om knopar, eldning och kikare. Göran, Kjell och Anders brukar klara sig extra bra i skogen. Heter du Jesper är chanserna mindre för att du någonsin ska fälla en tolvtaggare.

Ikväll bjuds det bloggmaterial utöver det vanliga. Sebastian ska berätta om Tor, och hur han levt i skogen hela sitt liv.


Bokstavsögonbryn

Det är Gillisfritt just nu. Sebastian tar chansen att skriva lite fritt.

Han funderar över fjortisar och ögonbryn. Att raka bort allt och måla dit på egen hand verkar vara poppis. Det är ingen jättenyhet. Ofta pratar man om ögonbrynen och jämför med McDonalds-M. Inget konstigt i det tycker Sebastian. En bra liknelse helt enkelt.

Tänk om det skulle vara andra bokstäver som gällde. Istället för ett "M" kanske det målades dit ett par U. Ja, det skulle mycket väl kunna bli mode. Nu när Sebastian skriver blir det nästan som ett inlägg i en modeblogg.
Om det är ett helt gäng fjortisar kunde de kanske samarbeta och skriva meddelanden. Det skulle exempelvis kräva fem stycken fjortisar att få ihop meddelandet: Har du cigg?
Då förutsätter vi alltså att varje tjej målar två bokstäver var. Tjejen som står först går dock runt med "HA" i pannan. Hells Angels för er som inte hänger med. Sen när det ska fotas tjejgäng gäller det alltså att stå i rätt ordning för att meningen ska stavas rätt.

Nu ser det mest ut som att Alex har skrivit i pannan på sig själv. Sebastian skyller på att det var svårt att få till i paint. Han har nänmligen ingen vanlig mus till sin dator...

Nettohunden kanske heter James...

Gillis bakar en kaka ikväll. Hon vispar, siktar mjöl och ställer ugnen på rätt temperatur. Dock saknade hon bakpulver och har nu åkt för att handla. Närmsta affär är Netto. Det är en riktig skitaffär tycker Gillis. Den är gul.

Sebastian tänker på Nettos logga. Den är skitful. Vart kommer Netto ifrån? Är det danskt? Sebastian vet inte riktigt. Det känns danskt. Vem fick betalt för att kläcka idén med hunden? Frågorna är många. Men tänk bara att det suttit en människa med papper och penna och jobbat med nettos design. Följande tankegång känns trovärdig:

"Hmm...Jag ser gult framför mig..ja, gult blir bra. Så kan det kanske stå Netto med stora svarta bokstäver. JA! så får det bli...Men det saknas något. Vad är det som saknas? Det känns lite tomt. En hund kanske? tja, varför inte? En hund får det bli. Gul skylt, Netto i svarta bokstäver och en hund. Där har vi det! Eller fan, hunden kanske har varit inne och handlat...Ja, så kan det vara. Hunden har just handlat. Eller så ska den handla. Skitsamma. Den bär i alla fall korgen med munnen om den handlar. Jag ritar dit en korg. Jo, det gör jag ta mig fan! Fan vad coolt med en hund som handlar. Aja, det här blir ju grymt. Gul mataffär med en handlande hund som logga. Gött, då var jag klar med det. Vad skulle jag designa härnäst? Just det, LIDL. Japp, då kör vi igång med det på en gång så är jag klar för dagen sen".

Sebastian undrar vad hunden heter. Han hoppas på James.


Hund med varukorg. Svarta bokstäver. Gul skylt. Snyggare blir det inte.

Barnatro! Baaarnaaatrooo!



Som liten växte Gillis upp i ett radhusområde. Bobbycar, sandlåda och midsommar tillsammans med grannarna. Ungefär så skulle Sebastian sammanfatta det. Det var en härlig tid. Piggelin kostade fyra kronor, Kent jobbade på GW livs och spisen var brun. Detfanns ett spökhus, en tvättstuga och garageloft.

Sebastian växte upp i en tuff och hård förort. Bilar brann, barn stal godis av varandra och stenkastning var en effektiv straffmetod. Nej, men för att vara ärlig ska Sebastian redogöra för sitt livs första rån.
Han och en kompis hade en knivklubb i ett par buskar. (Barn verkar trivas bra i buskar av någon konstig anledning). Det hela gick ut på att stjäla knivar hemifrån för att lägga i buskarna. Sebastian tog nog bara en kniv. Han var väldigt rädd och mesig som barn. Men Sebastians kompis var tvärtom. Han tog massor av knivar. Säkert fyra stycken. I alla fall:

En solig dag såg Sebastian och hans kompis en tjej med en godispåse. Hon bodde i samma område. Beslutet togs att helt enkelt sno hennes godis. Sebastians vapendragare tog med sin en kniv och höll den bakom ryggen. Tillsammans gick de lugnt fram till tjejen och visade kniven. "Ge oss godiset", kanske Sebastian sa. Han minns inte så noga. Tjejen började gråta och sprang därifrån. Sebastian minns inte ens om hon gav bort godiset. Han minns dock att familjen flyttade ganska tajt inpå det där rånet. Det var antagligen inte anledningen till flytten, men tanken går att leka med.

Här är en bild på Gillis/Sebastian innan alla knivdåd.



Har du kvar din barnatro? - Det är frågan.

Kaktusjakt



Ikväll tittar Gillis på Harry Potter. Den är inte så värst bra. Det finns en rödhårig kille med som är väldigt osmart. Det finner både Gillis och Sebastian lite underhållande, eftersom rödhåriga alltid hetsas av olika anledningar. Rödhåriga människor är alltid något extra.
 Om Sebastian skulle få välja valfri karraktär i Harry Potter, skulle han välja han killen med grodan. Han verkar lagom slö. Visserligen är han ganska ful, men å andra sidan har han som sagt en tam groda.

Den här månaden ska Gillis på arbetsfest. Hon har inte varit med och planerat den här gången. Temat har därför blivit Cowboy. Eller Western kanske. Gillis och Sebastian funderar på att gå utklädda till kaktusar.
 Den som har en kaktusdräkt hemma är därför välkomna att höra av er till oss här på bloggen. En fin gåva utlovas till den som har något att komma med.

Just den här helgen har det varit svårt att få tid över till blogguppdatering. Gillis och Sebastian märker att de tappar ett par läsare när inaktiviteten lyser med sin närvaro (för att vända på uttryck). Imorgon ska fantasin få flöda fritt. Det kan vi lova. Men kanske först framåt kvällen. Så läs ni valfri blogg undertiden. Men kom ihåg att det bara är för den här gången. Okej?

Hur får man chokladen att omfamna den rinnande kolan i exempelvis Center, Plopp eller andra godisar? Det kanske ska analyseras imorgon.

Från svamp till Jul

Svamp är gott tycker Gillis. Det är riktigt smaskens. Det går att steka, grilla, säkert koka, och går att äta på nästan allting. Svamp är välanpassat helt enkelt.
 Sebastian är däremot lite mer eftertänksam. Han funderar över svampens framgång. Till att börja med växer svampar i skogen. I skogen är det kusligt, blött och fuktigt. Det är inget ställe Sebastian skulle ut och leta mat i om han levde förr i tiden. Nej, han skulle hålla sig till stora öppna gräsytor, där inget farligt eller okänt fanns att vara rädd för. Skulle han nu gett sig ut i skogen skulle han verkligen inte äta något där. Det mesta är slemmigt och klibbigt. Svamp framförallt.



De kortväxta små godbitarna är ganska fula. Utöver kantareller är de flesta lite dassiga i färgen. Inte flugsvamp förstås. Den är å andra sidan dödsfarlig. Att testa sig fram till vilka svampar som går att äta är ännu mer ologiskt. Tänk att grottmännen var ute i skogen och testade sig fram bland alla svampar...och tänk att en av dem plötsligt faller ihop och dör! Vem går ut i skogen och börjar testa sig fram igen efter det? Att offrat sitt liv för att vi i framtiden ska kunna äta svamp utan att dö är stort. Fast på ett väldigt konstigt vis.

På tal om svamp har Sebastian en gång sett ett program som handlade om flugsvamp. I programmet diskuterades en teori om att flugsvamp kan vara bakgrunden till jultomten. Som en del av er vet äter renar gärna flugsvamp. De rotar fram dem under snön och glufsar i sig. På den gamla goda tiden hade norrlänningarna kommit fram till att renkiss fungerade som berusningsmedel (tack vare ämnena ifrån den tidigare intagna svampen). Teorin går alltså ut på att människor i norr hällt i sin en massa renkiss, och sedan hallucinerat fram flygande renar, konstiga färger etc.

Intressant tycker Sebastian - Barnsligt omoget, tycker Gillis.



"...MMM, SVAMP! Så himla gött"

En kort ursäkt.

Om Sebastian och Gillis ibland går ut och gör reklam för ett nytt inlägg är det självklart för att de vill att ni ska läsa det. Men ibland kanske ni har märkt att inlägget ni läst om i "reklamen" inte ligger uppe? Det beror på att blogg.se ibland har tummen i röven och inte publicerar tillräckligt fort.

Förlåt om ni känner er lurade. Ha tålamod och vänta ett par minuter bara.

Blondinbella vs. Gillis

Eftersom mammor inte är toppenbra på att hänga med i allt som händer kom Gillis hem lite halvirriterad idag.
 "Varför ska den där blondinbella dansa i TV!?", utbrast hon förargat. Sebastian tittade på Gillis och svarade att det berodde på att Blondinbella blivit lite av en nationalkändis genom sin blogg. Att hon är igenkänd, och kanske t.o.m lite folkkär. Det är förstås lite vidrigt när man tänker på det tycker Sebstian. Men så är det i alla fall. Det är bara att svälja.

Gillis hävdar att hon minsann kan dansa precis lika bra som Blondinbella. "Kanske bättre", hävdar hon. Sebastian känner avundsjuka i luften och drar sig in på toaletten för att slippa ta diskussionen. Det kanske är en liten kraftmätning mellan ung framgångsrik tjej, och medelålders bloggmamma som fortfarande har kvar ett par av de gamla femtioöringarna.

Gillis eller Blondinbella? Valet är ditt.


Blondinbella lär inte imitera "Rädda Willy"-Willy lika bra som Sebastian/Gillis

"Stort plask Willy! Stort plask..Så ja! Vinka till publiken Willy!"

Dumma djur (eller smarta) - del 3

1. Elefanten



Elefanten är helt klart ett festligt djur. En snabel att spruta/klämma/dricka med. Den fungerar även som ett bestick. Elefanten är ett stort grått djur. Stora öron har den också. Fast vi vet inte om den hör extra bra.
Men den skummaste av elefantens alla funktioner är självfallet förmågan att balansera. Den kan balansera på allt möjligt. Det har Sebastian sett på cirkus. Inte ens han själv kan balansera så bra. Ingen snabel har han heller.
Det är i alla fall oklart varför ett så stort djur kan balansera. När ska den ha nytta av det?

2. Papegojan

(<--- kan vara den mest underhållande leksaken)

Vi vill slå ett slag för papegojor också. De flyger omkring och är stiliga. Det är absolut en underskattad talang att kunna flyga. Lite som stålmannen, bara att papegojor inte räddar världen.
Egenskapen Sebastian och Gillis vill komma till är papegojans talang för språk. De kan härma oss människor! Varför kan den det? Det är väldigt ologiskt. Vore det en apa, som ändå liknar människan, skulle det vara mer logiskt. Men nu pratar vi inte om apor, utan om fåglar. De kan reta oss människor genom att härmas. Kan vi retas tillbaka? Nej, för den förstår inte vad vi säger ändå. 1-0 - Fågeln.

3. Delfinen



Delfiner är också ganska bra. Gör volter och visslar och har sig. De får också fisk av människor i våtdräkt (precis som sälar när de trixar med bollar). När Sebastian tänker efter skulle han antagligen också göra trix om han fick något gott att äta. Men Sebastian är visserligen människa. Han SKA vara bra på vissling och gymnastiska rörelser. Men han kan inte simma fort alls. Inte heller fånga rå fisk med munnen.

4. Ormen



Små (stora ibland) smala, runda långa djur. Inga ben, inga armar. Inga öron heller för den delen. Men de klarar av att ta sig fram utan personliga assistenter. Och så kan ormar äta hela antiloper. Det kan inte ens amerikanska storätare. Eller vad vet vi? Kanske finns det en go mc-snubbe med stort skägg som pallar en antilop. Men inte i en enda tugga.


Både Gillis och Sebastian känner sig ganska mätta på djur nu efter dessa tre delar. Detta är trots allt en blogg om en medelmamma och hennes äventyr. Men Gillis tycker om djur, och är ständigt på jakt efter nya varelser att bocka av i sin bok. För denna gången är djurlistandet i alla fall slut.

Stor trumpet eller liten låtsasgitarr?


Idag har Gillis köpt en trumpet. En stor guldig trumpet. Eller ja, den är inte större än andra trumpeter. Men Gillis har ganska små händer med korta fingrar, så för henne känns den stor.
 Det hela började med att Gillis retade sig på alla vuxna som köper hem ukulele nuförtiden (skulle Sebastian skriva ihop det ordet eller inte? Han kunde inte bestämma sig). Snart kommer det finnas en ukulele i varje svenskt hem. Det började med att Per Gessle skrev en dålig låt som var jättelätt att lära sig på ukulele. Något om känslor och att komma på en och samma gång. Efter det insåg alla vuxna att Peps Perssons "oh boy" också gick att spela. Köphysterin inleddes. Ukulele i flertal.  Mammor ringde mammor och pappor ringde pappor. Ukuleleskvaller så in i helvete.

För er unga läsare kanske hela ukulelehysterin känns lite överdriven när Sebastian berättar om den, men Gillis har bättre koll på vad vuxna tycker om än vad Sebastian har. Det är liksom bara att lita på henne.

Så nu har Gillis gått mot strömmen och köpt en trumpet.  Den ska hon spela på när släkt och vänner är på besök. Hon tänker spela jättedåligt för att jävlas med alla ukuleleköpare. Hon ska envisas med att spela Amazing Grace på begravningar och andra känslofyllda tillställningar.

Dumma djur (eller smarta?) - del 2

Efter att Sebastian kommit hem från jobbet har han och Gillis diskuterat lite djuregenskaper. De har båda kommit fram till att det är lättast att lista. Helt utan att rangordna djuren och dess egenskaper. Allt för att det ska bli lättare att ta sig igenom texten.

1. Hästen

 Häst är ett skumt djur. Hästar vill mest äta gräs, springa ifrån skrämmande saker och göra hästbarn. Men funktionen vi vill komma till är den där med att skaka skinnet. Exempelvis kommer en envis liten fluga och sätter sig på häststjärten . Då står hästen mest still och vibrerar lite med skinnet. Vips, så flyger flugan iväg. Sebastian har länge försökt träna upp funktionen, men helt utan resultat.

2. Sälen

Sälar är mest klumpar som solar på klippor. Men av någon anledning är de väldigt bra med bollar. De vilar sig på stenar och trixar med bollar. Det är vad sälar gör helt enkelt. Okej, sälar är hyfsade på att hålla andan också. Och äta fisk. Men det är de flesta fiskdjur. Så det räknas inte som en talang.

3. Giraffen

Giraffen har lång hals, prickar och är en superb trädgnagare. Ofta strosar giraffen runt i Afrika någonstans och letar efter mat och vatten. Jag tror de har ganska vanliga namn som Pär eller Rickard. Kanske heter någon George. Och då givetvis George som i "jeorj".
 Ibland (Gillis kan inte tänka mig hur) parar giraffer sig och får smågiraffer. Den dåliga egenskapen är att den står upp och föder ungen. Ibland dör då ungen på grund utav det höga fallet. Det är lite snopet.

P.S När giraffer blir arga för att någon tog sista äpplet på trädet, eller vad nu giraffer blir arga över, så slåss dom. För att då skada fienden så skallas giraffen. De svingar hela huvudet med hjälp av den långa nacken. Ibland såpass hårt att de förlorar medvetandet. Sök gärna på youtube.

Listan kommer att fortsätta senare i dagarna. Gillis och Sebastian är oense om vilka djur som platsar och inte, så det det kommer att bli en "Dumma djur - del 3.

Försening på jobbet.

Sebastian sitter kvar på jobbet. Han vill ursäkta att det utlovade inlägget är lite försenat, men han jobbar som sagt över. Så fort han är hemma igen lovar han att leverera ett underhållande inlägg om djur med udda egenskaper. Håll ut och läs senare ikväll.

Tack alla barn och vuxna!

Dumma djur - del 1

Som de flesta vet är Gillis en mamma med djurintresse. Hon har en bok med massor av djur listade, och bockar för de djur som hon sett. Idag hittade hon en gråsugga som låg död på rygg. Det kan ju verka onödigt att Sebastian skriver hur den låg när den var död, men en förklarning förljer snart.
Gillis tog i alla fall fram boken och bockade för gråsugga.

Inte den gråsuggan Gillis hittade, utan en från google.

Att gråsuggor ofta dör på rygg beror på en väldigt dum anledning. De kryper omkring över sin förmåga, trillar omkull, och landar på rygg. Det finns andra djur med samma bekymmer, men just gråsuggor framstår som det dummaste exemplet. Det går absolut att diskutera vare sig en gråsugga klassas som djur eller insekt. Men de verkar ha lite mer personlighet än andra insekter tycker Sebastian. De kanske till och med har namn på varandra.

"Tom, Tom! skynda dig! Leo har trillat på rygg!
- Men vafan Leo! inte nu igen..."

osv.

Sebastian har redan skrivit ett par meningar om gud idag, men vill skriva ett par till. OM nu Gud skapade alla djur, varför blev vissa lite missanpassade och bristfälliga?
 Imorgon lovar Sebastian att lista djuren med de skummaste funktionerna, och de mest svaga egenskaperna.
Varför är sälar bra på att trixa med boll? Varför står giraffer upp och föder sina ungar när de är så ruskigt långa?

Fortsättning imorgon eftermiddag.

Fisk är roligast

Fia med knuff är ett av få spel som går bra att spela med sig själv. Det brukade Gillis göra som liten. Hon bestämde sig för en färg och så spelade hon med alla. Ibland vann hennes färg, och ibland vann en annan färg. Då brukade Gillis låtsas att hon "från början" hade valt den vinnande färgen. Eller så låtsades hon ha glömt av vilken färg hon valt. Då kanske hon diskuterade inuti huvudet för att tillslut "minnas" vilken färg hon hade valt.

"Vänta nu...Vann gul nu? ööh, vilken färg hade jag valt nu igen? Var det inte gul? Eller blå? Nääää, gul känns det som. Tror jag. Jo, gul var det...Jag är säker nu. Gött! Jag vann!".

Så kanske hon tänkte.

Det är det som är fördelen med att diskutera med sig själv. Du får alltid som du vill. Frågar Sebastian någon vilket plagg han ska välja inför kvällen har han egentligen redan bestämt sig.
 "Ska jag ta slips eller fluga?"
Ja, då vet Sebastian redan att han vill ha fluga eftersom det är mer charmigt än slips. Men ändå frågar han bara för att. Ibland undrar Sebastian och Gillis varför det är så.

Varför Gud? Vart finns Gud förresten? Fågel, fisk eller mittemellan?

Osäkert självsäker

Sebastian sitter inte inne på elektroniklooken. Han har dock alltid vetat hur man drar en riktigt halvironisk badrumspose.
Han tänkte även att alla som läser vill ha ett ansikte på författaren. Gillis var som sagt på jobbet, och då dansar Sebastian på bordet. Det gäller att se osäkert självsäker ut. Då vinner man matcher.


Osäkert självsäker-posen 2006/2007

Elektroniklooken

Gillis är för tillfället på jobbet. Julledigheten är slut, och de flesta sitter på sina jobb igen. Det är fruktansvärt tråkigt tycker Sebastian. Själv har han sin sista lediga dag, och börjar jobba imorgon.
 Några som aldrig slutar jobbar är säljare. De jobbar hela tiden tycker Sebastian. Han fick detta bevisat för sig under julen, då han vandrade genom Göteborg och kämpade för att inte bli tilltalad av alla telefonförsäljare. Inte typen som ringer hem till en och stör, utan typen som står ute på pats och försöker få människor att byta till olka abonnemang.

Ofta har de små bås eller barhöga små bord, där de står och lockar in folk för att samtala. Utöver det finns det mobilaffärer. Dessa är också ganska små, med glasmontrar fulla av små mobiler. Ibland finns mobilerna ute i det fria, men sitter då fast i olika sorters sladdar. Det mesta, kort och gott, är väldigt smått. Så är det med telefoner.

Säljarna är inte lika små men ser alltid likadana ut. Oftast är det killar med valfri slickad frisyr, ett avenyfräscht utseende och ett iögonfallande leende. De påminner lite om den klassiska "schtekarn", men är mer socialt anpassad på något vis.
 Samma sak gäller killar som jobbar i affärer med övrig elektronik. TV, stereo och MP3. Skillnaden är att elektronikkillarna ofta har ett par moderiktiga glasögon. Varför är svårt säga. Kanske ser dom dåligt, eller så är det bara den senaste flugan (fy för det uttrycket) för elektronikpersonal. Kanske är elektronik ständigt fräscht, och kanske är det också så man vill ha sin elektronikpersonal.

Dagens Sebastiantips blir därför att börja spana på mobil/elektronikpersonal. Hög underhållningsfaktor!



Inte riktigt fullbordad teleförsäljare. Men looken är nära.

Killspanaren

En helt vanlig lagerkille - fast utan hästsvans

Idag var Gillis och hennes bästa vän Carina på besök i den lokala godisfabriken. Där rullade banden för fullt och luften luktade sötare än socker. Det verkade inte så glamouröst att arbeta på godisfabrik. Nät i håret, sockerlag på resten av kroppen och en väldans massa buller.

Som liten minns Sebastian att han alltid tittade på ett program som hette 100 kilo godis. Det gick tidigt på morgonen för att hålla barn sysselsatta medan föräldrarna sov ut. Sebastian minns inte riktigt vad som hände under programets gång, men där fanns en jävla massa godis. Ett bra koncept, med tanke på att barn verkar tycka bra om godis.

Gillis, som varit ganska flirtig av sig senaste tiden, kunde lätt konstantera att godisfabrik inte var ett bra ställe att träffa män på. Inte alls lika sockersöta karlar som hon hade tänkt sig. Mest slöfockar med hästsvans innanför hårnätet.
 Ofta har lagerarbetare smeknamn. Det finns exempelvis alltid en PJ eller LG. Troligt är att någon utav dem är platschef. Tjejer som jobbar på fabrik (eller lager) heter oftast Siw (Siwan som smeknamn), Gunilla eller kanske Sussi. Killarna har oftast väldigt vanliga namn som ger vanliga smeknamn. Danne, Kalle, Leffe. Utöver det heter killarna mest Patrik eller Jimmy.

Lista på ställen som inte är bra att ragga på:

1. Fabriker/Lager

2. Murveln i Göteborg

3. I Norrland

4. På gymmet (där kan finnas snygga män, men du visar sällan din snyggaste sida iklädd svettiga träningskläder)

5. På charter (beror lite på vad man är ute efter)

Knytis med släkten

Idag ska Gillis och Sebastian på mormormiddag. Det är lite bråttom med alla kläder som ska på, alla tänder som ska duschas och allt hår som måste tvättas. Sebastian är ofta ganska lugn av sig, och klär sällan upp sig så mycket inför middagar med släkt. Gillis däremot kör fullt ut. Det är nästan så att hon städar sitt eget hus innan hon åker iväg.

När Sebastian var liten tyckte han mat var ganska äckligt. Han minns att han under vissa middagar tryckte in så mycket mat i munnen som möjligt, för att sedan gå in på toaletten och spotta ut allting. Det var ett bra sätt att genomlida en osmaklig måltid. Värst ett tag var köttbullar. Fast köttbullarna var också bäst på något vis. Det fick plats så många när det var dags att knö munnen full.

Idag är det egenlagad mat som bjuds till middag. Sebastian och Gillis ringde till mormor och berättade att de skulle ta med egen mat. Det tyckte mormor var okej. Dagens Gillistips är alltså att stå upp för sina smaklökar, och göra släktmioddagar lite mer bekväma genom att ta med egen mat.

En bild som skulle varit med i det föregående/kommande(?) inlägget.



Rännstensungar - En film som är svår att fånga på TV.

Lasse trillar i vaken

Det piper ifrån köket. Gillis har satt på vatten i sin kändiskastrull. Ni vet, en sån som är med i den där gamla svenska filmen. Sebastian minns inte vad den heter, men den handlar i alla fall om en familj som reser runt och försöker sälja jätteavancerade kastruller. Piplarsson och kastrullresan poppar upp i Sebastians huvud! Heter den så? Ja, det är fullt möjligt.

Så Gillis kokar vatten i sin piplarssonkastrull, och Sebastian är i färd med att packa väskan för en skridskotur. Han skulle hellre se på Kastrullresan, men har samtidigt en viss skyldighet till sina kompisar. Han har för den delen inte ens tillgång till Kastrullresan.

Nu följer två korta listor:

Top 3 - Vad kan gå fel när du åker skridskor?

1. Du får ont i fötterna efter fem minuter.

2. Isen spricker och du blir våt om både (skrid)skor och strumpor. (som i den där låten ni vet)

3. Det kan bli skinn på den varma chokladen.

Top 3 - Gamla svenska filmer som sänds på slumpmässiga tider då ingen vet om att de sänds:

1. Mitt liv som hund.

2. Rännstensungar

3. Drömkåken

(den här listan kan Sebastian göra alldeles för lång känner han. Därför avbryter han här). 


En påminnelse utöver bloggen

För er som inte förstår vad bloggen handlar om vill jag be er klicka på den trivsamma länken "Sebastian Gillholm", under den lilla bilden på Sebastian Gillholm. Sebastian förstår att det kan vara svårt att hoppa in mitt i bloggen, och vill åtgärda detta bekymmer genom den här texten.

Hoppas ni alla förstår.

Raketpost

Vet ni vad som hänt? Det här kan framstå som lite konstigt, men Sebastian ska försöka berätta det ändå. Gillis har hittat en stor raket ute på gården. Den måste blivit kvar sedan nyårsfirandet. Nu sitter hon alltså i köket med raketen framför sig på bordet. Vad ska hon med den här bamseraketen till?

Hon börjar rota i lådorna och tar fram ett bra och starkt snöre. Det är brunt och köpt på Clas Ohlson för 16 kronor. Det är ett vanligt hushållssnöre med en dragstyrka på 65 kilo. Hon knyter fast det i raketen riktigt ordentligt.

 
Sebastian står vid sidan av och skådar den kreativa mamman. Vad har hon nu tänkt ut?
Gillis tar fram papper och penna och börjar skriva ett litet brev. Sebastian ser inte vad det står och vill inte gå för nära.
Efter ett par minuter ställer sig Gillis upp för att läsa högt vad som står i brevet. Så här läser hon:

Du vilda äventyrare som söker svar i stjärnorna. Ett stjärnfall uppenbarade sig framför dig. Du såg stjärnan falla ner, i närheten av mig. Hungrig på spänning och en lång promenad? Packa din väska med mat, bestick och varm choklad. Ge dig ut och finn en vän. Jag lovar att adressen i brevet är mitt hem.

Gillis har alltså bestämt sig för att ragga. Eftersom hon är en riktig partymamma med huvudet fullt av fantasi, valde hon att göra det med hjälp av en raket, ett snöre och ett brev. Självklart hade hon skrivit sin adress i brevet, men Sebastian valde att klippa bort den delen för att hålla läsare kvar vid datorerna.

Det är som med flaskpost, fast i luften. Kanske blir det hennes gamla danslärare som hittar raketen med brevet...Vem vet? (för er som inte följt bloggen från början hade Gillis en liten flirt med hennes f.d lärare i afrikansk dans. Läs gärna mer från tidigare i 2008).

Ett kilo potatisgris tack!

Som Sebastian skrev i förra inlägget fick Gillis, lite otippat, en grisliknande potatis i julklapp. Väldigt lustigt tyckte Sebastian och lovade alla läsare att redogöra för begreppet "potatisgris".

Efter att länge grubblat över ursprunget av potatisgrisar blev Sebastian tvungen att googla ordet. Det länkades väldigt friskt till olika bloggar där "polis, polis potatisgris" stod med feta bokstäver. Wikipedia hade inte mycket att bjuda på. Det enda som hittades var en låt från Astrid Lindgrens Pippi Långstrump.

Ingen potatisgris utan polis helt enkelt. Detta förbryllade Sebastian som inte kunde dra minsta lilla parallell mellan potatisar och poliser. Inte heller grisar gick att klämma in i bilden. Kan det vara en gammal myt om en skrämmande konstapel med potatis som huvud och griskropp nedtill? Kanske red denna maskerade potatis runt med pistol och handbojor och fångade skurkar? Det skulle aldrig spela någon om roll bovarna slog honom i huvudet, eftersom det var gjort av potatis. Enda sätten skulle vara att sätta ugnen på över tvåhundra grader och lura in honom. Kanske lägga lite jord längst in i ugnen som lockbete.

En polis.

Om det inte var så, kan det möjligen ha varit barn som gjorde klappramsor. Ingen vet vart barn lär sig alla klappramsor, och hur de osammanhängande rimmen blir till. Men både polis och gris är ord som är lätta att rimma på.

Polis, polis potatisgris
gå hem och laga morsans spis

Så minns Sebastian att han sjöng som liten. Det känns väldigt trovärdigt att det är ett barnrim som spårat iväg lite för långt. För både Gillis och Sebastian anar att alla vuxna känner till begreppet "potatisgris"...Frågan är hur omfattande ordet är? Hela Sverige, Västra Götaland?

Potatisgris kan kanske vara ett av Sveriges mest ökända rimord. Det är nästan värt sin plats i uppslagsböcker om det är på detta vis.

Det skulle vara ytterst praktiskt för köttätare om det gick att köpa potatisgrisar. Problemet blir dock stort om potatisen är stor som en gris, eller tvärtom. Lidl skulle säkert lösa det problemet till ett rimligt pris. Skulle Sebastian ägt en livsmedelskedja skulle han satsa stenhårt på att främställa potatisgrisar. Potatis och kött i ett och samma köp. DET, mina vänner är framtidstänkande.





Fullt ös! Let's go bloggenerös!



Efter en massa bloggfria dagar är det dags att berätta allt om julen och om nyårsfirandet. För att textflödet inte ska bli så matigt delar Sebastian upp dagarna för att läsandet ska bli lite mer behagligt.

Julafton.

Gillis och hennes vapendragare for till skogen som planerat. De åt gröt, drack glögg och öppnade presenter. Inte mer med det. Julafton helt enkelt. Gillis Pappa klädde ut sig till tomte och läste fel på samtliga julrim. Hampus tröttnade efter maten och lämnade sällskapet för att umgås med sina vänner. Gillis favoritjulklapp var en potatis som faktiskt såg ut som en gris. En potatisgris helt enkelt. Sebastian lovar också att analysera potatisgrisar i nästa inlägg.

Mellandagarna.

En hektisk tid där Gillis for mellan släktingar och olika klädreor. Alla dagar var mest en lång kö. Systembolaget, HM och Cubus. Anledningen till att Gillis befann sig på Cubus var för att byta en skitful tröja hon fått i julklapp. Vem handlar egentligen på Cubus? Varken Sebastian eller Gillis vet.

Nyår.

Gillis lagade kalkon i ett antal timmar. Det gjordes fyllning på brödsmulor, stirmlad lever och massa annat. Vill någon ha det fullständiga receptet kan ni få det av Gillis personligen. Bara att skriva en kommentar och be om det. Givetvis gjorde Gillis också en alldeles egen brunsås på buljong hon kokat på kalkonstrupen, kalkonhjärtat och en del morötter.
 Senare på kvällen sköts det raketer. Det brukar vara så på nyår.

Ni som nu hoppades på att Gillis varit med om världens äventyr får bli besvikna. Gillis är en vanlig mamma, med en vanlig massas julstress i sig. Men självklart har hon planer på gång i dagarna som kommer. Fortsätt bara att läsa, och Gillis lovar mer äventyr för varje ny läsare!

RSS 2.0