sillig

Idag hittade Gillis en skattkarta. Det låter förstås helt osannolikt och barnsligt. Ja, det låter lite som att Sebastian skulle ha hittat på det. Givetvis är det sant och Sebastian ska nu förklara hur det gick till.

Gillis tog en lång och skön promenad. Vassen gungade i vinden och vattnet skvalpade härligt. Rätt som det var såg Gillis en flaska med papper i. Den hade också en kork i hålet så att vattnet inte skulle läcka in. Flaskans största brist och finess är självklart hålet. Det läcker in och ut på samma gång. Genialiskt och samtidigt idiotiskt.
 Hon tog i alla fall hem flaskan och öppnade den. Pappret var ett linjerat A4 där någon uppenbart ritat gubbar vid kanten av pappret (tänk er pappret vågrätt). Hålen agerade ögon med glasögon och huvudformen var ganska kraftigt byggd. En stor dubbelhaka och en del valkar. Kartan i sig var inget vidare. Sjön som Gillis hittade flaksan i var utmålad lite halvhjärtat och skogen runt sjön likaså. Vår medelmamma tog i alla fall ledigt halva dagen imorgon (fredag för er som läser på fel dag) för att hitta skatten.

Sebastian tyckte mycket om att göra skattkartor som liten. Skatterna var alltid väldigt betydelselösa och impulsiva. Kanske ett munspel eller en ask tändstickor. Vad som hittades var oviktigt i jämförelse med att göra skattkartan.
 En gång för ett par år sedan raggade Sebastian på en tjej genom att göra en skattkarta. Han hade bakat kladdkaka som han la i en burk och gömde i lerum. Sedan ritade han en karta och satte upp på en offentlig annslagstavla. Ihopvikt förstås så att rätt person skulle hitta den. Det hela lyckades och tjejen hittade kartan. Visserligen hade tjejen pojkvän, men Sebastian hade inte mycket att förlora.

Nu är det dock inte Sebastian och hans kartor som är aktuella, utan Gillis nyfunna pappersbit. Hur det går avslöjas imorgon!

Christer lär vara en baddare på att ragga. Han är även en liten guldskatt hela han!