sillig

Åh. Vilken morgon. Solen skiner och kaffet kokar. Gillis har låtit beställa efter det där kaffet som djur bajsat ut. Ni vet? Det där som alla backpackande människor ska ta med sig hem för att visa något främmande och nytt. 

Sebastian påpekar att kaffet inte alls är så exklusivt. Bara för att något litet djur tuggat i sig kaffebönor och sedan ploppat ur sig dem igen. Nänä. Så lättköpt är inte Sebastian. Men Gillis är.

 

Hon smuttar på bajskaffet och äter knäckebröd. Smulorna faller ner i morgonrockens armar, och irriterar armbågarna som vilar mot bordet. Det knastrar liksom, och är inte alls behagligt. Gillis skakar ned allt på golvet. Dammsuga kan hon göra ikväll. Nu ska här ut och planteras!

 

Gillis kräver som en ivrig grävling. Rad efter rad. I med massa olika saker. växer det så växer det. Annars får det kvitta. 

 

Sebastian tänker sig en lista.

Saker som är helt onödiga att så:

 

1. Rädisa - Vem äter det egentligen?

2. Kål - Man tänker att kål är superbra, billigt och går att använda i tex. Linssoppa. Men ändå ligger det där stora kålhuvudet likförbannat kvar i kylen och ruttnar.

3. Rödbeta - Samma sak här. Det är gott med en god ost på. Annars färgar den mest kläder, fingrar och porslin.

4. Vaxböna - Vad är det för något? Vad gör man med det? Vem vill äta något med vax i namnet?

5. Alla exotiska fruktträd. DET BLIR INGEN FRUKT UTAV DET! Bara småfisar som är gulliga att se på.

 

 

Gillis fick en valk efter spadtagen. Hon går in igen. Att plantera lät mer kul på pappret.