sillig

Fyra år. Fyra jävla år...
Ja, så sitter Gillis och grubblar. Hennes liv, som hon så öppet berättade om. Rakt ner i soptunnan.
Fast å andra sidan, vad hade hon att välja på. Hon blev sjuk. En ganska ovanlig sjukdom, men som duktiga läkare lyckades bota. 

"Vad för sjukdom!? SÄG DÅ! Åh! Nyfiken ju!", tänker du.
Men lugn. Gillis ska berätta.

En dag vaknade Gillis upp i sina blomstermönstrade lakan från Ikea. Hennes gökur hade ringt i vanlig ordning (Ja, Gillis har ett gökur. Så gammal har hon blivit).
In i badrummet. Ut med de där små rullarna kvinnor har i håret om natten (Sebastian har glömt vad de heter. Något med pa i början). Sedan bredde hon sig en messmörsmacka och tuggade frenetiskt i sig den tillsammans med en kopp grönt te som Gillis handlat på Life. Och sedan hände det. 

Gillis började känna sig yr. Fnissig. Pratglad. Ja, som att hon var lite berusad. För som alla vet blir inte lite äldre kvinnor fulla, utan bara lite berusade.

Hon ringde sin nya vän Kicki.

- Heeeej Kickisen! Vad gör du?

Kicki svarade att hon åt frukost med sin familj.

Gillis undrade om hon inte skulle skita i sin familj och hänga med till kvarterskrogen för att ta ett glas.

Det villi Kicki absolut inte, och slängde på luren.

 

Såhär höll det på för Gillis hela dagarna. I nästan fyra år var hon konstant berusad. Så himla konstigt.

Läkarna hade ett himla dilemma med Gillis problematik. De trodde länge att hon bara var en ganska extrem box-alkis. Men senare kom de till rätta med diagnosen.

 

Gillis hade drabbats av autobryggeri-syndrom. Ett syndrom som innebär att varje gång du äter något så jäser det till alkohol i magen. Ett mycket ovanligt syndrom, men det förekommer. Sebastian tycker alla skeptiker kan googla.